Mat och vatten - deras forskning mättar många

International Water Management Institute, IWMI hade en självklar huvudroll under årets Världsvattenvecka på Stockholmsmässan, med cirka 2000 delegater från ett 100-tal länder. Det berodde inte enbart på att organisationen fick ta emot Stockholm Water Prize, förutom äran också cirka en miljon kronor och en vacker kristallstaty, vid en högtidlig prisceremoni i Stockholms stadshus under konferensens näst sista dag.

  Colin Chartres,
chef för IWMIDet övergripande temat för årets konferens  var nämligen Water and Food Security, Vatten och tryggad livsmedelsförsörjning, alltså sambandet mellan vattenresurser och livsmedelsproduktion och vilka omställningar som krävs för mätta jordens hungriga och växande befolkning. Fram till 2050 ökar antalet invånare på vår planet till 9 miljarder, vilket innebär två miljarder fler munnar att mätta än idag.  Till det ska läggas de 900 miljoner människor som redan lider av ständig hunger och de ytterligare två miljarder som är undernärda. Samtidigt sprider sig västvärldens vatten- och energikrävande livsmedelsvanor över världen, matsvinnet ökar och klimatförändringar torrlägger eller dränker tidigare bördiga jordbruksmarker.

Vattensnåla odlingsmetoder

IWMI, som är ett ideellt forskningsinstitut, har i ett par decennier ägnat sig åt just hållbar användning av mark- och vattenresurser och betraktas idag som världsledande när det gäller metoder, kunskaper och forskning om dessa frågor. De satsar också mycket resurser på att hjälpa fattiga lantbrukare i utsatta områden att tillämpa de nya, vattensnåla odlingsmetoder som forskats fram. IWMI har sitt huvudkontor i Sri Lankas huvudstad Colombo och regionala kontor runt om i Asien och Afrika. Omkring 200 av de totalt cirka 300 medarbetarna arbetar med konkreta insatser i områden med vattenproblem.

I prismotiveringen står det bland annat att ”IMWIs arbete har resulterat i nya policies och investeringar i jordbruket som har möjliggjort en mer produktiv användning av vatten, ökat tillgången på mat och stärkt den ekonomiska utvecklingen och miljön runt om i världen.”

 - Priset innebär ett viktigt erkännande av att vattenresurser och säker livsmedelsproduktion hänger samman, konstaterade Colin Chartres.

 - Vi måste göra människor medvetna om hur starkt det här sambandet är och att vi måste hushålla med jordens begränsade resurser. Skolbarn, bönder, alla behöver lära sig detta!

Att det finns ett konkret samband mellan tillgång på vatten och hållbar livsmedelsproduktion kan låta självklart. Men faktum är att insatserna inom de här två fälten inte är särskilt samordnade. Inte än. Temat för årets Världsvattenkonferens liksom det faktum att Stockholm Water Prize gick till IWMIs arbete visar att en förändring mot ett mer integrerat synsätt är på gång.

Mer 'crop per drop'

Och det behövs, av flera skäl, underströk IWMI-chefen liksom många andra talare. Hela 70 procent av världens samlade vattentillgångar används idag till jordbruket. Om vi fortsätter att producera och äta livsmedel på samma sätt som idag måste livsmedelsproduktionen fördubblas till år 2050. Att det är en ekvation som inte går ihop är uppenbart – vattnet räcker helt enkelt inte till. Istället krävs det insatser och engagemang på alla nivåer - globalt, regionalt, nationellt och lokalt – för att hushålla med resurserna och därmed undvika matbrist och hungerkatastrofer de kommande decennierna. IWMI har formulerat detta kort och kärnfullt på engelska – att man måste få ut mer ”crop per drop” – alltså mer livsmedel för varje satsad vattendroppe.

Men det räcker inte med att koppla de globala insatserna för att öka matproduktionen till vattentillgången. Den lika känsliga frågan om energianvändning måste också föras in. Ett sådant integrerat synsätt kallas ”nexus” på modern biståndsprosa och är helt i linje med IWMIs arbetssätt.  

Sidachefen Charlotte Petri Gornitzka betonade behovet av sådan ”nexus” när hon inledningstalade på ett av kongressens huvudseminarier.

 - Mat, vatten och energi är grunden för vår överlevnad. Vi måste lära oss att snåla på de här resurserna men ändå få ut mer. Och då behövs samverkan. Vi måste också öppna oss för nya verktyg och nya aktörer, slog hon fast.