När Sverige lanserade Openaid.se var det en av de första öppna informationsplattformarna av sitt slag, och initiativet uppskattas i indexrapporten. Nu följer fler aktörer efter, både större som t.ex. FN-organet UN-HABITAT och mindre aktörer, varav många finns i Afrika.
– Det är ingen tvekan om att öppenheten och tillgång till data har minskat korruptionen och straffriheten. Idag kan folk se hur politikerna beter sig – och välja att rösta bort dem nästa gång det är val! berättar John Ndung’u på iLabAfrica som länge arbetat för att fler ska få tillgång till data i Kenya.
Kenya är ett av de länder i Afrika som kommit längst när det gäller öppna data. Linet Kwamboka är en av initiativtagarna till Kenya Open Data:
– Tidigare kunde politikerna skylla en ”extra nolla” på något ”datafel”, nu när alla kan se vilka överföringar som görs så sker det inte alls på samma sätt. Politikerna vet att medborgarna har ögonen på dem! konstaterar hon.
Den största utmaningen för Kenya Open Data är att också nå ut till vanliga människor på landsbygden så att de också förstår att de har rätt att veta vad som händer med pengarna. Här är problemen ofta språket (många lokala språk), eller tekniken (människor har inte internet eller datorer).
En organisation som arbetat med nya lösningar kring öppna data är Plan International. Mika Välitalo berättar om ett projekt som sker i Uganda:
– Uganda, liksom många andra länder, har problem med kvaliteten på undervisningen. I flera samhällen där vi arbetar såg elever och föräldrar stora problem med lärare som inte kom i tid och som ibland inte kom alls. Det här ville de göra något åt, men hur?
Eftersom de flesta familjer har mobiler så blev lösningen en SMS-baserad tjänst där elever och föräldrar anonymt kunde skicka meddelanden till skolstyrelsen i distriktet om lärarna t.ex. inte dök upp. Det var också möjligt för skolledningen att skicka gruppmeddelanden till föräldrarna.
– De flesta vågar ju inte klaga offentligt, eftersom deras barn kan bli drabbade. Men det här fungerar bra! Och det bästa av allt är att projektet haft en avskräckande effekt: lärarna började komma till skolan mycket mer än tidigare! fortsätter Mika Välitalo.
Öppna data behöver inte handla om avancerade tekniska lösningar. En griffeltavla där man skriver upp hur mycket pengar skolan (eller kliniken) fått, vad de gått till och vad som finns kvar, kan räcka väl så långt.
– Det viktigaste är att informationen finns där och att människorna själva är med och rapporterar och följer upp, säger Linet Kwamboka bestämt.
John Ndung’u, Linet Kwamboka och Mika Välitalo var några av de runt 1000 personer som arbetar med öppna data inom olika områden, och som samlades i slutet av september 2012 på Open Knowledge Festival i Helsingfors.
Fakta öppna data och bistånd
Öppenhet och transparens är två viktiga riktlinjer för biståndet, både på internationell nivå och för Sidas verksamhet. Det biståndstransparensindex för 2012 som tagits fram av Publish What You Fund visar att biståndet har blivit mer transparent, men samtidigt att framstegen är små och ojämna. Mycket mer skulle kunna göras utan att större svårigheter.
Sverige får i rapporten beröm för att använda sig av IATI-standarden, en internationell standard för hur man kan publicera information om bistånd på ett bra sätt. Openaid.se som lanserades 2011 stödjer IATI och webbsajten visar vart allt svensk bistånd går och vem som genomför det. Databasen är ett led i den transparensgaranti som regeringen beslutat om, där all offentlig information om svenskt bistånd ska göras tillgänglig på webben. Insyn och öppenhet är grundläggande förutsättningar för att kunna utkräva ansvar i en demokrati. Genom att göra information om biståndet mer tillgängligt och synligt ska det bli mer effektivt och förutsägbart och även minska möjligheterna för felanvändning av resurser och korruption.
Sverige hamnar på 7:e plats av 72 rankade givare i biståndstransparensindexet för 2012, och får tillsammans med 12 andra givare betyget godkänt. Endast givarna Världsbanken och Storbritanniens nationella biståndsorgan DFID får med beröm godkänt.
(I indexet har man undersökt om biståndsdata finns tillgängligt på givarnas webbplatser, inte vilken kvalitet datat har, dvs. man har i rankningen inte tagit hänsyn till om informationen presenteras i en omfattande databas som Openaid.se eller om den exempelvis finns tillgänglig i ett samlat pdf-dokument. I nästa version av indexet kommer man även titta närmare på hur användbar informationen är för maskinell bearbetning och då väntas Sverige hamna högre i rankningen.) |
