50 000 representanter från regeringar, civilsamhället, privatsektorn är samlade för att diskutera, förhandla, delta i och i bästa fall fatta beslut för framtiden och kommande generationer under Rio 20+ 20-22 juni. Sverige är på plats med en delegation på 50 personer med statsminister Fredrik Reinfeldt, miljöminister Lena Ek och biståndsminister Gunilla Carlsson i spetsen.
Förhandlingarna som inleddes redan i januari i år har gått trögt. Den 13 juni när förhandlingarna startade på plats i Rio var två tredjedelar av slutdokumentet fortfarande olösta. I sitt öppningsanförande uppmanade Sha Zukang, generalsekreterare för Rio +20 konferensen, regeringarna att "drastiskt öka takten".
- Det har varit en kamp mot klockan och ingen trodde nog på allvar att de officiella förberedelserna skulle lösa de omtvistade frågorna, än mindre slutföra förslaget, berättar Karin Isaksson som Sidas representant i förhandlingarna. Ingen trodde nog heller att man skulle få klart konferenslokalerna Rio Centro där snickare, elektriker, hantverkare och It-tekniker verkade fler än delegaterna.
Meningsskiljaktigheterna mellan länderna har varit många, G77 länderna har till exempel velat stryka skrivningar om jämställdhet och reproduktiva rättigheter. Inom biologisk mångfald har radikala initiativ dragits tillbaka för att hitta kompromisser som räddat förhandlingarna. Gröna jobb har också varit ifrågasatt. Många organisationer utrycker en blandning av frustration och uppgivenhet över ett till synes urvattnat slutligt dokumentt, som nu lagts fram.
- Flera frivilligorganisationer menar att värdlandet Brasilien har övergett viktiga förslag kring till exempel värdering av biologisk mångfald, utrotande av fattigdom och förslag att få in den globala ekonomin på ett hållbart spår, förklarar Karin. För att visa sitt missnöje och illustrera har protestgrupper gått baklänges i förhandlingsområdet.
Alla förhandlingsgrupper har också fått kritik; Brasilien för att tagit fram en svag överenskommelse, EU för att de dragit tillbaka finansiellt stöd, USA för att ha försökt vattna ur principen om gemensamt men differentierat ansvar (Common But Differentiated Responsibility, CBDR). Kina och andra länder med snabb tillväxt för att de inte accepterar några internationella överenskommelser om att kontrollera och övervaka deras miljöpåverkan.
- En annan omtvistad fråga har varit processen för att lansera de nya millenniemålen – Sustainable Development Goals, berättar Karin. G77 och Kina vill ha en mellanstatlig process under generalförsamlingen, medan de utvecklade länderna föredrar en process som involverar FN:s generalsekreterare.
Vid sidan av förhandlingarna finns ett gigantiskt utbud av sidoevenemang och stora möjlighete till att nätverka och ta nya kontakter.
Karin är positiv till förslaget om skydd av världens hav och att United Nations Environment Programme, UNEP, stärks något.
- Frågan om ett stärkt institutionellt ramverk är prioriterat för Sverige så det är väldigt roligt, säger hon.
