Mathias Krüger från Sida, ansvarig för Somalia vid ambassaden i Nairobi, Yassin Mahi Mallin , landstingsråd i Katrineholm, men även somalisk politiker och presidentkandidat, samt Karl Sörenson från Försvarshögskolan och frilansjournalisten och forskaren Magnus Bellander, diskuterade Somalias vägval under ledning av Marika Griehsel.
-Terrorgrupper, som Al Shabab har fått mer folkligt stöd, därför att de ger folket något mer än vad den bristfälliga staten gör, till exempel säkerhet, sa Mathias Krüger. I det här fallet har ju ingen annan erbjudit något alls, så när Al Shabab erbjuder folket säkerhet, får de stöd.
Nu har staten tryckt ut Al Shabab ur städerna, och står själv för säkerheten, men det betyder inte att terrorgruppen försvinner. Den finns där och omformar sig, likt en gerillarörelse, beredd att ta mer makt igen.
- Staten måste erbjuda något mer för att få fortsatt stöd, fortsatte Mathias Krüger. Den måste leverera hälsovård, utbildning och kanske infrastruktur till folket. Dit har man inte kommit än.
Såväl den somaliska staten som det internationella samfundet har misslyckats i Somalia. 15 fredskonferenser har inte åstadkommit något alls. Regeringar har kommit och gått. Mandatet för den nuvarande går ut nu i sommar och nu ska det i stort sett bli ”nytt allt” igen – ny konstitution, nytt parlament, ny premiärminister och ny talman.
Ett problem är att ingen har någon idé om vad Somalia, som tidigare var en militärdiktatur, ska vara för stat. Det internationella samfundet trycker just nu på för en lösning som enligt panelen tyvärr inte kommer inifrån.
- Vi målar in oss i ett hörn, sa Mathias Krüger. På pappret är detta en somalisk process, men många av dem man nu är beredd att samarbeta med är tidigare krigsherrar utan legitimitet. Nu finns det en regering som inte fungerar och inte levererar. Eftersom det inte ska ske några riktiga val kommer den nuvarande regeringen att ersättas av en ungefär likadan, som omvärlden accepterar.
Här finns enligt Magnus Bellander stora legitimitetsproblem.
- Väldigt få ska nu utse väldigt mycket. Somalier i allmänhet får inte säga vad de vill ha för regering. Nu blir det fyra år till med en utsedd regering som få tror på.
Yassin Mahi Mallin, som själv är presidentkandidat inför en kommande regering är dock mer optimistisk för framtiden.
- Folk i Somalia är trötta på krig och vill se förändring. Makten borde lämnas till folkvalda personer – vanliga människor. Problemet är att det inte finns några folkrörelser i Somalia.
Nu har dock diasporan vaknat upp och det börjar enligt Yassin Mahi Mallin hända saker.
- Det finns många som är utbildade och nu vill åka tillbaka och bygga upp Somalia. Framtiden känns mera ljus.
Mathias Krüger håller med.
- Den relativa optimism som Yassin känner återspeglas där jag har varit. Det är lätt att kritisera, men det finns ändå en dynamik i den politiska processen just nu, som inte synts till de senaste åren.
Den långvariga konflikten och Somalias strategiska geografiska läge är enligt Karl Sörenson ett problem för landet.
- En konflikt som tillåts hålla igång så länge sätter igång många delkonflikter och grupper och länder med olika intressen. Somalia får inte längre ha sin process i fred. Hela världen är där och rör om i grytan.
Men allt i Somalia är inte konflikt; när man talar om konflikt i Somalia, är det de södra och mellersta delarna av landet man menar. Stora områden i norr; Puntland och Somaliland är förskonade från krig och har ett utvecklat självstyre med demokratiskt vald president och flerpartisystem. Detta gör att allt fler börjar prata om ett uppdelat land.
- Ett problem är att för det internationella samfundet finns bara en modell, sa Mathias Krüger. Man vill ha en central makt i Somalia och en stol i FN att förhandla med, men somalierna ser inte bara den modellen. Många fruktar för en ”balkanisering” av Somalia, men en sådan federal modell kanske har större chans att lyckas och där Somaliland och Puntland kan bli de första. Idag finns ett 40-tal små administrationer i Somalia.
Yassin Mahi Mallin betonade behovet av en politisk lösning med flerpartisystem och efterlyste hjälp och stöd utifrån.
- Vi vill ha en egen lösning, men vi klarar inte att lösa detta själva. Ett sätt vore att följa efter processen i Puntland och Somaliland och satsa på äldremännen; utbilda dem i demokrati.
Mathias Krüger påminde särskilt om den privata sektorns roll.
- Här finns en otrolig drivkraft. Den privata sektorn har i alla år trots kaos fungerat och om biståndet kan användas för att förenkla för företag att etablera sig eller för diasporan att få en roll så är det väl använda pengar.
Säkerhet i landet kommer dock fortfarande först.
- Folk måste få möjlighet att återgå till ett normalt liv. Då finns chans till utveckling.
