1967 låg Nigeria strax över Indonesien när det gällde BNP per capita. År 2005 såg siffrorna väldigt annorlunda ut. Indonesiens tillväxt har gått uppåt medan Nigeria fortfarande står och stampar och väntar på samma stora vändpunkt. Men varför har de båda forna kolonierna utvecklats så olika? Skillnaden blir lika tydlig när man jämför Malaysia och Kenya.
Bakom den dåliga tillväxt som kännetecknar Afrika enligt författaren ligger de sociala strukturerna, med ett patron-klientsystem som bygger på att skapa lojalitet hos vissa grupper. Stabilitet är viktigt i en sådan samhällsstruktur, medan en ökad produktivitet inte alls varit eftersträvansvärt.
Men patron-klientsystemet påverkade inte bara politiken utan inkluderade även ekonomin. Bönderna på landsbygden var inte viktiga att få stöd från, däremot kunde man utnyttja dem för att köpa produkter till låga priser och sälja vidare billigt till den stadsbefolkning vars lojalitet man var beroende av. Resultatet blev arga underbetalda bönder som gav upp sina odlingar och flyttade in till städerna, eller sökte sig längre bort för att odla för egna behov, utom räckhåll för regeringen.
Systemet är en stark orsak till att den satsning på jordbruket som behövs för att ett land ska utvecklas, aldrig har tagit fart. Det viktiga är inte att produktiviteten ska öka, genom att använda resurser på ett effektivt sätt och förbättra produktionen. Istället är stabilitet något man eftersträvat.
– Det här är inget typiskt för just Afrika, utan det gäller för de flesta förhistoriska system, till exempel i Indonesien för 50 år sedan. Det handlar i princip om traditionalisering, men ordet afrikanisering är ett sätt att sätta fingret på en process som syns som tydligast i just Afrika, säger Roel van der Veen.
Att starta och driva företag i en kultur som bygger på patron-klient förhållande är också svårt eftersom vänner och familj förväntar sig få egna förmåner av dem som startar en liten affär. Om företagaren lyckas expandera och bygga en större butik, då kommer statens representanter in och vill vara med, till exempel genom att se till att deras egna brorsöner får jobb i butiken. Med en statlig politik som inte fokuserar på en utveckling av företagsamhet så är det svårt för en enskild att få sin verksamhet att växa.
Det Roel van der Veen har försökt ta reda på är vad som framkallar den vändpunkt när en ekonomisk utveckling tar fart och kurvan börjar peka brantare uppåt. Hans slutsats är att vändpunkten kommer när politiken förändras. Varför ett land väljer att ändra sin politik vid en viss tidpunkt, det är däremot svårare att svara på. Men förändringen kommer inifrån.
– Det vi kan göra för att hjälpa Afrika, det är att försöka stabilisera kontinenten så långt det är möjligt, då kommer en ekonomisk utveckling att starta vid en viss tidpunkt, säger Roel van der Veen.
För att den tidpunkten ska infinna sig behöver tre förutsättningar råda samtidigt:
1. En makroekonomisk stabilitet ska råda i landet.
2. En ekonomisk frihet behövs för personer och småföretagare, (för att kunna bli mer produktiva, utan statens påverkan.)
3. En större satsning av landets budget på jordbruk vilket ökar inkomsten på landsbygden (gödningsmedel, nya vägar, frön, utbildning m.m.) I Asien tog industrin fart femton år efter det att jordbruket gjort det.
Boken ”What went wrong in Africa” finns i svensk översättning; “Makt och Vanmakt i Afrika – en samtidshistoria”
Läs även den sammanfattande nyhetstexten från Afrikaseminariet den 19 januari där Roel van der Veen med flera talade.
