Afrika – på rätt väg eller utan resultat?

Presentationerna filmades

Africa – developing or lack of progress?  var titeln på det heldagsseminarium som Sida bjudit in till i torsdags; en titel som på många sätt provocerade och skapade diskussion. Professor Hans Rosling, som var en av talarna sa skämtsamt att namnet nästan fått honom att inte vilja delta, för ”självklart har det skett framsteg i Afrika.” Det handlar om att titta på de långsiktiga trendkurvorna. Gör man det syns tydligt att utvecklingen går åt rätt håll i många av Afrikas länder.

Roel van der Veen, professor i internationella relationer vid Amsterdams Universitet gav en något mer negativ bild när han jämförde utvecklingen i Afrikas länder med Sydostasien. Båda är forna kolonier men medan de asiatiska tigrarnas tillväxt tagit fart har Afrikas stater stått still. Varför? Roel van der Veens förklaring ligger i de sociala strukturer som är typiska för många stater i Afrika, med en patron-klientrelation som bygger på lojalitet hos vissa grupper.

– Men bönderna på landsbygden var inte viktiga att få stöd från, vilket i sin tur bidragit till att satsningen på jordbruket aldrig prioriterats, sa Roel van der Veen. Systemet i sig eftersträvar stabilitet, inte en ökad produktivitet.

Om Afrika ska nå den vändpunkt där den ekonomiska utvecklingen tar fart behöver jordbruket utvecklas. Makroekonomisk stabilitet och större ekonomisk frihet för enskilda och småföretagare är två andra viktiga faktorer, menade han.

Roel van der Veen fick en del kritiska kommentarer från publiken, om hur han kunde tala om en särskild ”Afrikanisering” när de i själva verket handlade om ett traditionellt system som även förekommit i Asien och i Europa, eller att han uteslutit många andra viktiga faktorer. Att hans undersökning är från 2004 anses också göra att han missar de stora framsteg som faktiskt skett de senaste åren.

Hämmad utveckling i kolonialismens spår

Moeletsi Mbeki, sydafrikansk författare och politisk ekonom medverkade också vid seminariet. Han kommenterade Roel van der Veens tal om den ekonomiska vändpunkt som inträffade i Indonesien och som Nigeria fortfarande väntar på. Men han hade en annan teori om vad som orsakade den politiskt styrda vändpunkten: massakern på en halv miljon människor 1965-66, utförda av landets ledare med stöd från USA. Liknande händelser inträffade i Malaysia.

– Ja, vi behöver en vändpunkt, men inte ”the american way”. Vi kan skapa de afrikanska tigrarna, på samma sätt som i Asien, men det handlar om två andra viktiga faktorer: en elit som kräver en sådan utveckling och entreprenörer, sa Moeletsi Mbeki.

Han visade på de faktorer som hejdar att företagandet sätter fart i Afrika; ekonomiska, sociala och politiska hinder som alla är ett resultat av kolonialtiden.

– Du behöver väldigt mycket pengar för att starta upp ett företag i Sydafrika idag, och det saknar många människor. Jag tror att vi, och Sida, måste sätta oss ner och ta reda på vilka nyckelinsatser som krävs för att skapa ett bättre företagarklimat.

En ung befolkning med stora möjligheter

Greg Mills, direktör för the Brent Hurst foundation i Sydafrika höll med om att en stark privat sektor – inte bistånd – är viktig för Afrikas utveckling, men att många felaktigt tror att det krävs en speciell utvecklingsmodell för just Afrika.

– Titta istället på givarländerna, de som ger pengar, hur utvecklas deras egna privata sektorer?

Till skillnad från Roel van der Veen fokuserade Greg Mills på framtiden och han lyfte fram sex viktiga faktorer som påverkar kontinentens utveckling. Den ökande befolkningsmängden är en av dem, år 2025 kommer en av fyra unga i världen att komma från Afrika söder om Sahara, och hälften av dem att bo i städer. Det kräver en ökad satsning på såväl urban infrastruktur som att säkerställa tillväxten på landsbygden, eftersom matproduktionen är ett oroväckande område. Samtidigt menade han att det är just den unga generationen som har de största möjligheterna att ta sig ur fattigdom.

Afrikas tillväxtmöjligheter ser mycket bättre ut idag än för 20 år sedan. Men det är viktigt att inte tala om ett Afrika, utan om en hel kontinent med 55 väldigt olika stater.

Det är dags för en tredje frigörelse för afrikanerna, sammanfattade Greg Mills. Efter en första från kolonialmakten och en andra från frigörelseledarna själva är det nu dags att frigöra sig från en politisk ekonomi, märkt av korruption, vänskapskapitalism och ökad ojämlikhet.

– Det handlar inte längre om vad givarna kan göra, utan vad afrikanerna kan göra själva.

Så, vilken är vägen framåt för Afrika? Och är tillväxt det enda som behövs för att afrikanerna ska få det bättre?

Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka tryckte på att givarnas roll inte längre är att tala om vad Afrikas regeringar ska göra, utan att lyssna på vad mottagarna vill ha för hjälp för att utvecklas och vilka de vill involvera i det arbetet.

Att kinesiska företag varit en del av Afrikas utveckling och nya affärsmöjligheter, det var talarna överens om. Även om en del problem uppstått på vägen.

– Kineserna lyckas bättre i att få den afrikanska ekonomin att utvecklas till skillnad från oss i väst som ger av altruistiska skäl; den bästa hjälpinsatsen är när givaren har starka egna ekonomiska skäl till att en insats ska lyckas, ansåg Roel van der Veen.

Moeletsi Mbeki poängterade att de afrikanska länderna måste skapa en bättre kontroll över sina tillgångar, så att tillväxten stannar inom landet:

– I Sydafrika har vi väl organiserade fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Utan det får man en massa cowboys som roffar åt sig av landet.

 Africa - developing or lack of progress? - film från seminarium