Ingen ifrågasätter syftet att bistånd ska leda till resultat. Inte heller att det behövs underbyggd information för att fatta goda beslut. Att koppla ihop dessa – och styra för resultat som man också vill - har däremot visat sig svårare än vad man kan tro. Janet Vähämäki och Martin Schmidt har tillsammans med Joakim Molander studerat Results Based Management, RBM, och hur det används för styrning av biståndsinsatser. Studien med titeln Results Based Management in Development Cooperation har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond och är en av flera politikområden som studerats vad gäller resultatstyrning.
Studien ger ett historiskt perspektiv till RBM som begrepp och förhållningssätt. Författarna har studerat befintliga utvärderingar och andra studier som analyserar hur resultatstyrning har genomförts i praktiken i biståndet. De pekar både på positiva effekter av ett resultatfokus men också på stora svårigheter och poängterar vikten av att styrningen använd för analys och lärande.
RBM som förhållningssätt utgår från ett organisations- och managementperspektiv med det huvudsakliga målet att generera lärande. Detta kan göras med olika verktyg och metoder som stöd, såsom till exempel programteori, Logical Framework Approach (LFA) eller Outcome Mapping. Rapportförfattarna påpekar att det är viktigt att ha syftet med att utgå från RBM klart för sig; är det för att lära av erfarenheterna, skapa bättre analyser och beslutsunderlag eller är det för att utöva kontroll och utkräva ansvar? De finner att kontrollsyftet ofta tar överhanden. De utvärderingar som studerats är samstämmiga. Resultat samlas in, men tas inte om hand och används för styrning.
Anledningen till att det inte får större genomslag är flera, bland annat handlar det om svårigheter att identifiera relevanta och uppföljningsbara indikatorer, att härleda sambanden mellan insatser och dess effekter samt att applicera kunskapen i verksamheten.
Mer av lärande och analys – och lagom med kontroll
Biståndsaktörer måste förhålla sig till att förändring tar tid, och att ett visst risktagande är nödvändigt – följden kan annars bli att det bara är det enkla, snabba och lätt mätbara som man vågar satsa på visar studien. Resultatstyrning skapas inte genom modeller och verktyg, det skapas genom tillit, dialog och relationsbyggande. Om styrning för resultat ges utrymme i alla led i genomförandet och utgår från de behov som biståndet ska möta, skapas bättre förutsättningar för förändring. Det är också så vi kan leva upp till intentionerna i Parisdeklarationen.
Att uppmuntra starkt ledarskap är en annan framgångsfaktor, och att systemen är enkla och tydliga utan för många mål och krav. För svagt fokus på analys och lärande till förmån för ökad kontroll kan bli kontraproduktivt, som bilden ovan visar.
Den efterföljande debatten lyfte fler aspekter på hur arbetet bedrivs i praktiken med exempel på olika analytiska metoder som kan användas för att förbättra resultatstyrning. Det talades exempelvis om vikten av dialog med olika partners, fattigdoms-, makt- och andra analyser och så kallade Reality Checks.
Rebecka Kitzing-Ivarsson är ledande ämnesföreträdare för mål- och resultatstyrning på Sida. Hon tror inte att lärandeaspekten av resultatstyrning fungerar när en organisation ska styra en annan.
- Den som sitter på pengarna har alltid ett övertag, varför det är svårt att få till den tillit i relationen som krävs för ett lärande. Även i de fall denna tillit finns är det svårt för organisationen som styr att få tillräckligt med information för att kunna använda resultatstyrning för lärande och förbättrat beslutsfattande. Däremot kan det fungera för internt lärande.
KASK – något att akta sig för
En person med lång erfarenhet av bistånd, såväl i praktik som teori, är Göran Holmqvist – nu chef på Avdelningen för reform- och selektivt samarbete. Han adderade en ny förkortning till den redan digra floran av biståndsakronymer; KASK: Det står för Kortsiktigt, Aggregerbart, Spårbart och Kvantifierbart. Det är sådant som vi på ett plan gärna önskar oss av våra resultatindikatorer men som samtidigt kan leda oss in i fallgropar om vi är oförsiktiga. Krav på resultat på outcome-nivå inom viss period kan ge kortsiktighet, krav på spårbarhet kan leda till fragmentering för våra samarbetsparters, krav på aggregerbarhet kan leda oss bort från lokal anpassning. Det är risker att ha i minnet – KASK som en slags mössa att ta på - när vi tar ställning till förslag på resultatindikatorer som påstås uppfylla SMART-kriterierna (specifika, mätbara, tidssatta etc).
På Sida arbetar vi aktivt med att bli ändå bättre på analys och lärande. Nu sjösätter vi också ett nytt insatshanteringssystem som ska hjälpa oss att kvalitetssäkra, redovisa och analysera resultat. Karolina Hulterström på Sidas Utvärderingsenhet påminde att vi har lärt en hel del och att många års samlade erfarenheter av att arbeta för resultat nu ligger till grund för det nya systemet.
- Det är viktigt att vi fokuserar mer på effekterna, utan att vi blir för obenägna att ta risker. Med det nya systemet får vi förutsättningar att basera våra beslut på mer evidensbaserade fakta.
