I början av april publicerades den största utvärdering av Sidas bistånd som någonsin har gjorts. En australisk konsultfirma har i ett unikt uppdrag tittat närmare på det svenska biståndet till Vietnam, Laos och Sri Lanka, som pågick i 45, 38 respektive 53 års tid. Frågan de sökte svar på var: Har det svenska stödet bidragit till att minska fattigdomen på nationell nivå, och i så fall hur?
Utvärderarna drar slutsatsen att biståndet till Vietnam har varit mycket framgångsrikt, att biståndet till Laos har varit delvis framgångsrikt, medan biståndet till Sri Lanka inte har påverkat landets fattigdomssiffror alls.
Sidas stöd till Vietnam var betydande och under 1980-talet stod Sverige för nästan två tredjedelar av allt internationellt bistånd till landet, Sovjetunionen exkluderat. Utvärderarna anser att det svenska utvecklingssamarbetet har bidragit till att lyfta miljontals vietnameser ur fattigdom, mycket tack vare den nära och långsiktiga relation som utvecklades mellan de bägge länderna.
– Det svenska biståndet till Vietnam har hanterat flera centrala utvecklingsbehov, särskilt ekonomisk tillväxt. Vi är övertygade om att det rör sig om många miljoner människor som har lyfts ur fattigdom, det är ett mycket kompetent utvecklingssamarbete, säger Mark McGillivray, rapportens huvudförfattare.
Sveriges viktigaste insats är enligt utvärderingen stödet till det ekonomiska reformprogrammet Doi Moi som underlättade övergången från planekonomi till marknadsekonomi. Mellan 1986 och 2007 bidrog Sverige med över 850 miljoner kronor till ekonomiska, juridiska och administrativa reformer. Sida erbjöd bland annat ledande vietnamesiska ekonomer utbildning i marknadsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Enligt utvärderingen var stödet ”extremt viktigt”.
– Självklart hade vi kunnat göra det själva, vi hade inte kollapsat, så avgörande var inte Sveriges hjälp, men det hade blivit dyrare för oss. Det hade varit svårt och det hade gått långsammare, säger Le Dang Doanh, tidigare ekonomisk rådgivare till Vietnams premiärminister, i rapporten.
Utvärderarna har också tittat närmare på bygget av pappersbruket Bai Bang, Sveriges genom tiderna största biståndsprojekt som har kritiserats för att vara dyrt och ineffektivt. Bai Bang är i dag en av Vietnams största pappersexportörer men enligt utvärderingen är det tveksamt om projektet, som pågick mellan 1970 och 1993, svarade mot de utvecklingsbehov som då fanns i Vietnam. Projektet var dock viktigt eftersom det hjälpte till att bygga den speciella relation mellan Sverige och Vietnam som blev plattformen för det fortsatta samarbetet.
Även i Laos var Sverige under många år det största givarlandet och stod under 1980-talet för 30 procent av biståndet till landet.
Under det första decenniet var biståndet inte tillräckligt effektivt, konstaterar utredarna. Den främsta orsaken var den laotiska statens bristande kapacitet för att förvalta stödet.
Sida lärde sig sin läxa och sjösatte bland annat ett projekt för att utveckla Laos myndighet för statistik. När projektet inleddes i början av 1990-talet saknades allt från BNP-siffror till fattigdomsstatistik, vilket gjorde det svårt för givarna att veta vart de skulle rikta sitt stöd och för staten att besluta om investeringar. Under arton år satsade Sida sammanlagt 130 miljoner kronor och när projektet avslutades 2007 hade kapaciteten höjts rejält. I dag görs regelbundna hushållsundersökningar och folkräkningar och informationen används av både stat och givare.
– Vi anser att det svenska stödet gjorde skillnad [för fattigdomsnivåerna] på nationell nivå i Laos. Det hade gjort större skillnad om den bristande kapaciteten hade hanterats på ett tidigare stadium, säger Mark McGillivray.
Det 53-åriga biståndet till Sri Lanka, till storleken mycket mindre jämfört med Vietnam och Laos, har dock inte haft någon inverkan på de nationella fattigdomssiffrorna.
– Sverige har i bästa fall bidragit marginellt till fattigdomsminskningen. Man har inte gjort skillnad på nationell nivå utan för specifika deltagare i projekten, säger Mark McGillivray.
Det beror på biståndets begränsade storlek kombinerat med den långvariga konflikten mellan regeringen och den tamilska gerillan. Inledningsvis fanns framgångsrika projekt, till exempel ett 25-årigt stöd till familjeplanering som avslutades 1983. Men vad gäller stödet till civila samhällets arbete för fred och försoning på 2000-talet hade Sida enligt utvärderingen en övertro på organisationernas förmåga att bidra till demokratisering under en pågående och våldsam konflikt.
En av deltagarna i den panel som diskuterade utvärderingarna i samband med att de presenterades var Göran Holmqvist, chef för Sidas avdelning för reform- och selektivt samarbete. Han betonade vikten av långsiktighet.
– Förtroende är en viktig drivkraft för utveckling och det är sällan du ser det så tydligt som i den här utvärderingen. Om du jobbar långsiktigt kan du utnyttja dina relationer till max, så budskapet till svenska beslutsfattare är att inte förstöra politiskt kapital och inte heller låta det ligga overksamt utan att använda det på ett produktivt sätt.
