Textilfärgning kvalar in som en av klädtillverkningens värsta miljöbovar. Vid färgningen frigörs svårnedbrytbara och skadliga kemikalier som alltför ofta släpps ut i grundvatten och åkermark. Men Maria Jonstrup, doktorand i bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola, har i en ny avhandling utvecklat en ny, miljövänlig reningsprocess som bara lämnar rent vatten efter sig.
– Äntligen kan vi köpa färggranna kläder och veta att de som tillverkar dem inte förgiftar miljön. Ett fantastiskt genombrott i en industri som sysselsätter miljontals mestadels fattiga människor i framförallt Sydasien och Sydostasien. Detta är en forskningsinnovation som helt kan förbättra både hälsoaspekter och miljön i många fattiga områden.
Det säger Anders Granlund, enhetschef på Enheten för forskningssamarbete på Sida. Maria Jonstrups forskningsprojekt har finansierats av Sida inom ramen för det så kallade U-Forsk programmet.
Forskningen är visserligen än så länge just endast forskning och har därför ännu bara testats i laboratorium. Men Maria Jonstrup ser ljust på framtidspotentialen.
– Ja, på sikt borde den kunna användas av textilfabriker i Indien, Kina och Bangladesh. Om det fungerar i labbskala är det ganska sannolikt att tekniken fungerar också skarpt, säger hon.
Under sitt avhandlingsarbete har Maria Jonstrup laborerat med såväl svampenzymer som bakterier från textilindustriers och kommunala reningsverks avloppsvatten. Men det var först när hon kombinerade två slags reningsprocesser - en biologisk och en kemisk - som fullträffen kom.
– Först bryter mikroorganismer ner färgerna i en rektor. Detta biologiska steg är det viktigaste. Men för att vara säker på att vattnet blir helt renat använder jag också lite kemikalier. Små mängder järn och väteperoxid i kombination med UV-ljus bryter ner även de svåraste strukturerna, förklarar hon.
Att använda sig av både biologisk och kemisk rening sker redan idag på sina håll, men de är sällan effektiva vilket leder till en mängd hälsovådliga kemikalier släpps igenom.
Efter disputationen tar två mastersstudenter över stafettpinnen. Under ett år ska de testa tekniken i större volymer vatten, vilket mer liknar de förutsättningar som finns i verklighetens textilfabriker. Deras utmaning blir att studera hur UV-ljuset i det kemiska steget kan ersättas av vanligt solljus. Maria Jonstrup blir deras handledare. Därefter är förhoppningen att tekniken ska testas skarpt, i en riktig fabrik.
– Via kontakter med Indiska Magasinet och deras underleverantörer har vi redan gjort provtagning och tester på en fabrik i Indien. På grund av att klädtillverkningen fått ganska dåligt rykte de senaste åren är det annars ganska svårt att få tillträde dit, berättar hon.
Ett hinder på vägen till förverkligande är lagstiftningen. Den föreskriver endast att vattnet ska vara rent. Det har lett till att är det juridiskt sätt helt ok att stora mängder miljöfarligt slam silas bort - vattnet i sig blev ju rent! - och dumpas på åkrar och på annat håll.
– Men ibland struntar fabrikerna i att alls rena vattnet och gör det bara nära kontrollanter är på besök, säger hon.
Idén till forskningen kom till när Maria Jonstrups handledare Bo Mattiasson, professor i bioteknik, år 2002 reste runt i Indien och besökte textilindustrier. Han observerade problematiken och initierade projektet som Maria Jonstrup hakade på.
Läs mer om Sidas forskningssamarbete.
Läs mer om forskningsinsatsen.
