Platsen var given sedan länge. På Etnografiska museet hänger en fotoutställning med bilder från Sudan och som bildade fond till seminariets innehåll. Här fick de olika inslagen liv. Fotografen och världsresenären Thomas Moberg visar en bild av Sudan bortom Darfur. En bild av de goda människorna och de goda krafterna. Här finns individerna som ska bära sitt land framåt; förhoppningsvis i en fredlig utveckling.
Men utmaningarna är enorma och det nya södra Sudan, som enligt planerna får sin självständighet den 9 juli i år kommer att behöva massivt stöd från omvärlden. Södra Sudan är helt beroende av oljeinkomster (idag utgör de cirka 98 procent av statens inkomster). Men oljan sinar, det vet man. Den kommer bara att räcka i uppåt 15 år till, sen tar den slut.
- Därför gäller det att från dag ett försöka hitta andra grunder för att hålla igång det nya landet och för att få fart på jordbruksutvecklingen, sa Jakob Granit från Stockholms Vatteninstitut, SIWI, men det är en lång väg att gå innan jordbruket kan bli inkomstbringande och kunna ersätta oljan som inkomst.
Det elfte landet runt Nilen
Till ett blomstrande jordbruk krävs vatten. Både naturligt och som konstbevattning. Här blir södra Sudan totalt beroende av Nilens vatten för sin överlevnad. Spelet kring Nilen är dock kontroversiellt. Idag ligger tio länder längs Nilen, den blå och vita, och alla är de beroende av vatten från detta världens längsta flodsystem. Södra Sudan blir det elfte landet runt Nilen.
- Idag är det enda som flödar mellan Nilenländerna just vattenflödet, sa UD:s speciella sändebud Michael Sahlin, de har inte så många andra kontakter.
Nilen kan alltså bli en källa till konflikt eller också till samarbete och utveckling. Alla hoppas på det senare, att en win-winsituation ska uppstå. Men frågan är känslig. Egypten, det rika landet, som är nästan helt utan nederbörd och extremt beroende av Nilens vatten, hävdar historisk rätt. I ett avtal från 1959, där inte ens de andra länderna uppströms konsulterades, fick Egypten och Sudan av de forna brittiska kolonialherrarna rätt till totalt utnyttjande av Nilens vatten. De andra länderna, med samma stora behov, kände sig negligerade.
- Här har vi en av de största utmaningarna, sa Jakob Granit; hur man ska hantera avtalet.
Ett positivt kliv framåt är utvecklingen inom EAC, East Africa Community, som fungerar ungefär som EU, med fri rörlighet mellan länderna för varor, folk och pengar, etc. Nyligen gick Burundi och Rwanda med och också Södra Sudan förväntas bli medlem. EAC har också bidragit till att ta fram ett Nilinitiativet, som syftar till att öka samarbetet mellan länderna. Ett utkast till nytt avtal om förvaltningen av Nilens vatten har framförhandlats. Egypten, Sudan och DR Kongo har dock inte undertecknat det nya avtalet.
- Vatten kan vara en konfliktorsak, sa Emma Skeppström från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, men vanligtvis är det något som drar ihop folk och är ett kitt. Nu finns möjlighet att sitta ner vid samma bord och förhandla och komma fram till ett ökat samarbete.
En viktig pusselbit blir den nya situationen i Nordafrika och Mellanöstern. Här kanske en öppning kan ske.
- Många väntar spänt på hur Egypten ska agera nu, sa Emma Skeppström. Det som sker där kan vara en början på något nytt. Befolkningen är ung och många ungdomar har en annan syn.
Vad ska då till för att södra Sudan ska klara att stå på egna ben? Sällan har en stat kommit till under så arma betingelser ur utvecklingssynpunkt. Att få tillgång till Nilens vatten är en viktig sak, att finna alternativ till oljeinkomster en annan. Men det är mer som krävs.
Enorma utmaningar väntar det nya landet
- För biståndet väntar enorma utmaningar sa Per Karlsson från Sidas Somalia och Sudanenhet. Det är idag större risk att en kvinna dör i barnsäng än att hon får en grundskoleutbildning. Därför pågår nu ett intensivt arbete med att bygga upp kapacitet hos såväl regeringen som många andra aktörer; inte minst inom hälsoområdet. Idag står internationella organisationer för mer än 80 procent av all hälsoservice.
Viktigt också att freden bevaras. Historien är dyster. Av Sudans cirka 50 år av självständighet har det rått inbördeskrig i 40. Och fortfarande brottas man med den svårlösta konflikten i Darfur.
- Grunden för fred framöver är att folket upplever en krigströtthet, sa Michael Sahlin. Man vill ha fred. Därför måste man nu med stöd av EU, USA med flera, få till ett bra förhandlingsklimat och hitta helhetslösningar; framför allt på Darfurkonflikten.
Ett viktigt steg i detta är demobiliseringsarbetet med avväpning och soldaternas återintegrering i samhället. Det har hittills skett i FN:s regi men inte fungerat bra trots att där finns stora behov. Det finns mycket vapen i omlopp. Där finns mycket kvar att göra.
- Att finna andra ekonomiska näringar och bygga upp ett jordbruk blir en jätteviktig process, liksom att skriva en ny grundlag, sa Per Karlsson. Där skulle Sverige kunna bidra.
En nyckelfaktor för framtiden blir som så ofta kvinnorna. Sverige har haft ett gott samarbete med UNIFEM och den större delen av det svenska bidraget har kanaliserats via kvinnoorganisationer till skolor över hela landet. Speciella insatser gjordes också inför valet och folkomröstningen för att stärka kvinnorna och öka deras deltagande.
- Erfarenhetsmässigt vet vi ju att om man förbättrar för kvinnor så gagnas hela familjen, sa Per Karlsson från Sida.
Bengt Johansson, chef för Sidas enhet för Somalia och Sudan summerade seminariet; utmaningar och förhoppningar och uppehöll sig särskilt vid den så kallade smittan i MENA-området, det vill säga hur kraven på demokrati smittar av sig från land till land.
- Det är mycket hoppingivande och kan påverka även Sudan. 50 procent av befolkningen består av ungdomar under 20 år. De utgör en oerhörd potential, men det kräver stor ansträngning av ett land för att klara av att ta vara på den. Där kan Sverige vara med och stötta.
