Klimat- och miljöfrågor är centrala i Sveriges biståndsarbete. Fattiga människor är ofta direkt beroende av naturresurserna genom till exempel småskaligt jordbruk, skogsbruk eller fiske. Klimatförändringar så som torka, översvämningar och ändrade väderförhållande drabbar fattiga allra hårdast.
Regeringen beslutade år 2008 att satsa 4 miljarder kronor, från 2009 till 2012, på en särskild klimatsatsning för att hjälpa ett antal samarbetsländer anpassa sig till klimatförändringarna och även stödja en rad multilaterala institutioner i sitt klimatarbete.
Den 25 maj bjöd Sida in till ett seminarium som handlade om den bilaterala delen av klimatsatsningen som Sida ansvarar för, och vad som har hänt så här långt. Frågor som hur man hanterar kontinuitet i tidsbegränsade satsningar, kopplingar mellan klimatsatsningen och nationella klimatstrategier samt ägarskap diskuterades. Det framkom att det var enklare att kanalisera pengar genom civila samhället när det handlar om ett kortsiktigt åtagande. Regeringen som samarbetspart kräver generellt mer långsiktighet för att få genomslag och säkerställa att det finns ett genuint intresse och ägarskap.
Mer tid behövs
För att nå långsiktiga resultat behöver de insatser som inletts fortsätta efter 2012, och representanterna från Bolivia och Mali efterfrågade fortsatt finansiering. Detta understryker problematiken med tidsbegränsade initiativ. Klimatanpassning är inget nytt men kräver ett mer strategiskt och medvetet tänk och bättre riskhantering. Ansatsen såg olika ut i länderna beroende på om Sida redan var aktiva i naturresursförvaltningssektorerna, vilket var fallet i Bolivia och Mali men inte i Kambodja där man var tvungna att ta ett annat grepp.
Bolivia, Mali och Kambodja anpassar sig till ett förändrat klimat
Pierre Fruhling som arbetar i Bolivia berättade att nästan hälften av befolkningen bor på landsbygden och är direkt beroende av förnyelsebara naturresurser. Att anpassa sig till klimatförändringarna handlar om att förebygga och minska sårbarheten för fattiga människor och förbättra deras försörjningsmöjligheter. Pierre berättade bland annat om programmet PROAGRO ll där fokus ligger på att stödja bönder som bedriver småskaligt jordbruk att anpassa sin produktion och levnadssätt till extrema väder och klimatväxlingar i olika delar av Bolivia. PROAGRO II bygger på traditionell kunskap, riskhantering och introduktion av nya småskaliga bevattningsmetoder, införsel av nya mer resistenta grödor, och hållbar vattenförvaltning.
I Mali i västra Afrika är 80 % av befolkningen beroende av regnvattnat jordbruk för sin försörjning, vilket gör det mycket sårbart för klimatförändringar. Emelie Göransson som arbetar med Sidas insatser i Mali berättade att man 2009 började med att informera sig om klimatförändringarnas påverkan i landet, kartlägga pågående initiativ och vilka typer av program och projekt man därför borde inrikta sig på. Just nu arbetar man med att implementera olika anpassningsåtgärder – både genom staten och civilsamhället, alltid med fokus på den lokala nivån. Till exempel introduceras alternativa jordbruks- och skogsbrukstekniker som även här bygger på traditionell kunskap för att öka avkastningen och minska trycket på befintliga naturresurser. Man undersöker alternativa försörjningsmöjligheter som inte är direkt beroende av naturresurser, till exempel att öka förädlingen på jordbruksprodukterna och hantverk. Att stödja kapacitetsutveckling och att integrera klimatfrågan i andra program och planer är en annan viktig komponent.
Soma Dor som arbetar med Sidas anpassningsprogram i Kambodja berättade om utmaningarna med att hantera och koordinera insatser när det finns många olika bidragsgivare i ett land. Det blir problem när alla fokuserar på klimataktiviteter och när regeringen har väldigt begränsad kapacitet att ta om hand och samordna initiativen. Soma pekade på vikten av att det finns expertis i landet och att regeringen i landet prioriterar frågan för att klimatanpassningsinitiativen ska bli effektiva. I Kambodja har man valt att stödja dels institutionell kapacitetsuppbyggnad på regeringsnivå och dels småskaliga anpassningsprojekt på gräsrotsnivå. På så sätt kan man påverka såväl policy nivån som nå ut till de som drabbas värst av klimatförändringarna.
På seminariet deltog ett 40-tal personer från både internt och externt håll. Seminariet riktades till alla som arbetar med klimatfrågor, klimatanpassning eller angränsande områden.
