I utställningen ”Världens mitt finns inte på kartan” som visas på Arbetets Museum i Norrköping från och med den 9 april är det just barnens uttryck och röster som står i fokus. Vår förhoppning är att deras starka och värdefulla uttryck kan stimulera till att ännu mer än tidigare låta barn vara delaktiga i allt arbete som bedrivs av oss och av er som ser utställningen.
Barnen som uttrycker sig i utställningen har alla samma behov av trygghet, ett hem, en familj, vänner, vuxna. Det spelar ingen roll varifrån de kommer. De är ensamkommande barn på väg mot en ny framtid, det är svenska barn som kommit på glid, det är barn i andra länder som berövats sina föräldrar eller lämnats ensamma – behoven är många och desamma. Kraften hos dem kan också vara densamma och rätten samt lusten att uttrycka sig är stark. Där barnen befinner sig, där måste tryggheten finnas och rätten att låta sin röst bli hörd. I världens mitt.
De institutioner och barnhem som förekommer i utställningen har delvis funnits med i samarbetet mellan svenska och utländska parter. Under drygt femton år bedrev Sverige ett utvecklingssamarbete med länder som Ryssland och Litauen för att stödja en positiv utveckling av hur de forna Sovjetstaterna skulle arbeta med barn som var speciellt utsatta.
Resultaten av samarbetet visar på hur såväl svenska som de ryska och litauiska parterna har utvecklat sina metoder och tankar. Allt gick inte som man tänkt, varken i Sverige eller i samarbetsländerna. Men tydligt är att man strävat hårt mot målet att i möjligaste mån minska antalet barn på institution. De nya metoderna har inte minst inneburit att låta barnen finna sitt hem hos så nära anhöriga som möjligt.
Men vad säger barnen om sin situation och sin vardag? Vad säger de parter som var med? Och vad kan vi som arbetar med dessa frågor bidra med för framtiden, globalt sett? Utställningen ställer frågorna och vi hoppas de väcker diskussioner för ett fortsatt globalt arbete på alla fronter.
Barn har alltid varit en viktig målgrupp för Sidas arbete och detta vägleds av barnkonventionens fyra grundprinciper:
- Barn får inte diskrimineras i förhållande till vuxna men inte heller till varandra, vilket kräver särskilda insatser för utsatta barn. (Artikel 2).
- Barnets bästa ska vara övergripande princip vid alla beslut som rör barn. (Artikel 3).
- Alla barn har rätt till liv och utveckling, som rätt till hälso- och sjukvård, socialt stöd och omvårdnad. (Artikel 6).
- Barn har rätt att komma till tals. (Artikel 12).
Det finns många insatser i det svenska biståndet som är direkt riktade till barn, eller så är barnrättsperspektivet integrerat i exempelvis en insats som handlar om förbättrad infrastruktur. Den politiska dialogen med andra parter är också viktig.
UNICEF och Rädda barnen är två stora aktörer som Sida samarbetar med. Organisationerna står för många stora insatser, exempelvis utbildningsstöd i Afghanistan, eller som i Sudan där ett program ska skydda barn mot all slags våld och sexuell exploatering. Skyddet av barn är ett stort strategiskt område för UNICEF som också innefattar trafficking, barn på barnhem eller omhändertagandet av barn.
Trots de många insatserna visar en ny utvärdering att vi måste bli bättre på att få in barnperspektivet i alla våra insatser och också låta barn vara mer delaktiga. Utvärderingen har nyligen publicerats och tar upp såväl svenskt som norskt stöd i länderna Guatemala, Kenya, Moçambique och Sudan och visar att utmaningarna är stora när det gäller paragraf 12 i barnkonventionen. Vi måste satsa mer på att låta barn komma till tals.
För Sidas del handlar det om att fortsätta utveckla och förbättra stöd och metoder för svenskt utvecklingssamarbete när det gäller barns rättigheter. Frågan är starkt kopplad till Sveriges arbete med mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling.
Sveriges regering har också gett Sida i uppdrag att satsa extra mycket på barns utbildning och hälsa. Tillsammans med parter som UNICEF, Rädda Barnen, svenska och utländska organisationer, regeringar, Barnombudsmän världen över och alla andra möjliga aktörer ska vi fortsätta på vägen för barns rättigheter. Och inte minst, låta barnen komma till tals ännu mer.
