ITP-programmet ”vattenhantering över gränserna” i Mena-regionen har arrangerats av Sida i fem år. Deltagare från regionen har träffats för att diskutera hur man kan dra mesta nytta ur en gränsöverskridande gemensam resurs. Syftet är att skapa gemensam nytta av den delade vattenresursen, så fokus ligger på samhällsutveckling – inte teknik eller naturvetenskap. I förlängningen skall detta gynna ekonomisk tillväxt, fred och stabilitet.
- Det här handlar inte om att räkna kubikmeter och att diskutera hur mycket vatten det ena eller andra landet ska få av ett gemensamt vattendrag, säger konsult Klas Sandström, Ramböll/Siwi, som för Sidas räkning ansvarar för insatserna, utan att se vattnet som en gemensam resurs och hur man fördelar nyttan i stället för kvantiteten.
Det kan till exempel handla om att bergiga länder uppströms lämpar sig bra för att lagra vatten i dammar och producera elkraft medan länder nedströms med stora slätter lämpar sig bättre för bevattning, odling och matproduktion.
- Sen kan man byta tjänster, säger Klas Sandström. Och så fort man börjar handla och träffas över gränserna, byggs en relation och ett ömsesidigt beroende. Då minskar risken för konflikter. Ju mer handel och samarbete över gränserna desto bättre.
Man talar ibland om risken för ”vattenkrig”. Vatten är en extrem bristvara i Mena-regionen och vattenfrågor blir snabbt politiserade. Klas Sandström säger dock att regelrätta vattenkrig i princip aldrig förekommer utan att det normala snarare är att samarbeten utvecklas. Det är ändå viktigt att alla på något sätt blir vinnare i att skapa gemensam nytta för att undvika konflikter kring uppdelning av vattenresurser och rättigheter.
Annika Johansson arbetar för Sida i Amman i Jordanien. Hon lyfter gärna fram Sveriges komparativa fördelar:
- Eftersom vatten är en så politiskt laddad fråga här, är det få utomstående samarbetsparter som släpps in på området. Här har Sverige en fördel eftersom man inte upplever att vi driver någon egen agenda i området och vi har lättare historiskt bagage än många andra givarländer. Dessutom är vi bra på vatten och har ett etablerat kontaktnät.
Som ett komplement till de tidigare ITP-programmen för Mena-regionen, som haft fokus runt Jordanfloden och andra vattendrag i regionen, har nu Sida i år arrangerat ett program med fokus på Eufrat och Tigris. Deltagarna kommer från Syrien, Irak, Turkiet och Iran och i januari samlades man i Aleppo i Syrien.
- Det var en riktig utmaning eftersom dessa floder är extremt politiserade och svåra att få igång en diskussion kring, berättar Klas Sandström. Det regnar i Turkiet, som därmed sitter på makten över vattnet, medan Irak nedströms lider av vattenbrist. Många dömde på förhand ut försöket och förutspådde ett omedelbart storgräl mellan deltagarna, men vi körde igång och det gick verkligen bra. Atmosfären var god och konstruktiv.
En viktig orsak till det goda samarbetsklimatet var att Turkiet valde en positiv inställning. Detta byggde i hög grad på den good-will som Sverige och Sida byggt i regionen, samt de goda relationer som har etablerats vid de tidigare mötena.
- Programmen erbjuder fantastiska mötesplatser, berättar Klas Sandström. Här får ”vattenproffs” som aldrig annars träffar varandra möjlighet till kontakt och utbyte. Detta har uppskattats.
Annika Johansson håller med om verksamhetens goda möjligheter till möten på arbets- och tjänstemannanivå.
- Flera av dessa möten hade inte blivit av utan en tredje parts, i det här fallet Sidas, initiativ. De nätverk som skapas blir till hjälp i det praktiska arbetet framöver. Allt blir lättare när man vet vem man ska kontakta.
Klas Sandström betonar återigen hur viktigt det är att se nyttan – att se till att få ut så mycket välfärd som möjligt per volym vatten och att se kopplingen mellan det regionala samarbetet kring den gemensamma vattenresursen och regional utveckling, stabilitet och fred. Detta var nytt för programmets deltagare; hur vattnets knapphet kan leda direkt till frågor om handel och utbyte, information, öppenhet och dialog - och i förlängningen till demokrati och mänskliga rättigheter.
Under mötet i Aleppo fick deltagarna identifiera och skapa egna utvecklingsprojekt som de senare jobbar vidare med i sin hemmiljö. Nu följer ett uppföljande möte i Stockholm i april. Programmet har blivit mycket populärt och kommer att köras igen nästa år. Redan nu är intresset för att delta jättestort.
- Fördjupat regionalt samarbete kräver en konkret gemensam utmaning, som vatten, och en oberoende aktör som stöttar, avslutar Klas Sandström. Få andra än Sverige och Sida kan i det här fallet bidra med detta. Genom den här verksamheten kan vi dra igång en process som de sen kan ta vidare själva.
