Shuaib Chalklen menar att mycket har hänt i attityderna till frågan de senaste åren och det tyder inte minst FN:s konvention om funktionsnedsattas rättigheter från 2006 på. Idag har 86 länder ratificerat konventionen.
- I dag finns en syn på funktionsnedsatta som bärare av rättigheter. Det är en viktig attitydförändring, men det har ännu inte lett till stora faktiska förändringar. Det är en stor utmaning för länder att ändra sina lagar, en lång process, säger han.
Sida har genom sin nya arbetsplan för personer med funktionsnedsättnings rättigheter från 2009 höjt Sveriges profil i detta arbete. Vuxna och barn med funktionsnedsättningar diskrimineras och görs osynliga över hela världen. Detta trots att de utgör tio procent av befolkningen. Majoriteten av dem är kvinnor och ofta är de fattigaste av de fattiga. Med arbetsplanen vill Sida inkludera funktionsnedsatta personers perspektiv i allt sitt utvecklingsarbete.
- Funktionsnedsatta människors rättigheter måsta vara en del av utvecklingsagendan. Det kan handla om när man bygger skolor till exempel. Bygger man nya skolor utan att tänka in funktionsnedsatta barns behov skapar man ytterligare barriärer mellan människor, säger Shuaib Chalklen.
En fråga som Shuaib Chalklen valt att sätta extra fokus på under sin tid som FN:s rapportör är kvinnor och flickor med psykosocial funktionsnedsättning. Anne-Marie Robb från den sydafrikanska organisationen Ubuntu beskriver en situation i landet där människor med psykosociala problem fortfarande ses som ”galna”, och där flickor och kvinnor är extra utsatta för bland annat könsrelaterat och sexuellt våld. Övergrepp är vanliga på institutioner och där det inte finns tillgång till vård faller lotten på andra kvinnor i byarna att ta hand om dem som behöver hjälp.
- De här kvinnorna är de mest maktlösa, röstlösa och exkluderade i samhället. Inte ens inom handikapprörelsen är de accepterade. Det som utvecklingssamarbetet kan göra och satsa på är att bygga kapacitet hos de här flickorna och kvinnorna så att de kan få en egen röst. Så att de kan organisera sig och skapa lokala plattformar för att påverka sin situation och politiken där de bor. Så kan de återfå sin värdighet och sin fulla kapacitet som människor, säger Anne-Marie Robb.
Shuaib Chalklen menar att frågan måste prioriteras ytterligare, konkreta mål sättas upp och mätbara indikatorer finnas med när olika länder rapporterar om framgångar inom utvecklingsarbetet. När skolor byggs ska man mäta hur många barn med funktionsnedsättningar som har tillgång till den skolan. När ett land i postkonflikt mäter hur många tvångsförflyttade människor som kunnat flytta tillbaka till sina hem ska antalet funktionsnedsatta räknas och deras behov tillgodoses. Chalklen ser att Sverige har möjlighet att bli ett föregångsland i det här integrationsarbetet, precis som man varit när det handlar om att föra in ett jämställdhetsperspektiv i utvecklingssamarbetet. Många andra givarländer ser upp till Sverige och förväntar sig ledning, menar han.
- Det finns höga förväntningar på Sverige, så varför inte?
