Det visar en opinionsundersökning som Novus Opinion har genomfört på uppdrag av Sida och som presenteras Almedalen. Undersökningen har tagit reda på vad svenska politiker - i såväl riksdag, landsting som kommun – har för intresse, attityder och kunskaper om global utveckling och svenskt bistånd.
Nio av tio politiker tror att svenskt bistånd bidrar till en bättre värld och tre av fyra politiker anser att biståndet går till de insatser som gör mest nytta. Medan en betydligt mindre andel bland allmänheten (43-44 procent) av är övertygad om det.
- Trots politikernas optimism till biståndets betydelse, och den något mer realistiska uppfattning än allmänheten om tillståndet i de fattiga länderna, så har politiker fortfarande en överdrivet negativ bild av läskunnighet, tillgång till sjukvård och rent vatten, säger Arne Modig, chef för opinionsundersökningar på Novus opinion.
När det gäller kunskaper och föreställningar om fattiga länder så är politiker dubbelt så positiva till att världen förbättrats avsevärt de senaste 30 åren. Men när det gäller kunskap om hur många i världen som är läskunniga, har tillgång till sjukvård eller rent vatten så skiljer sig deras kunskaper inte från genomsnittssvenskens.
- Det är glädjande att svenska politiker har globala frågor så högt upp på sina agendor, även om de sällan lyfter fram det i valrörelser. Att politiker har samma eländesbild av utvecklingsländerna som svenskarna har gör det extra viktigt för oss som arbetar med utvecklingsfrågor att visa på de verkliga förhållandena i världen. Något vi bland annat gör genom det globala mötestorget i Almedalen, säger Joachim Beijmo, tf kommunikationschef på Sida.
På frågan om vem som ska bestämma över biståndsinsatserna är bara en av tio politiker helt övertygad om att de fattiga länderna själva ska bestämma. Fler anser att Sverige, FN eller andra givare ska ha stort inflytande över utformningen av biståndet.
- Att så många är tveksamma till fattiga länders rätt att själva forma sin utveckling är överraskande eftersom vi har gjort internationella åtaganden som ger utvecklingsländerna större ägarskap och ansvar över utvecklingsprojekt i de egna länderna, säger Joachim Beijmo.
En jämförelse över hur politikerna tror att biståndet fördelas och hur de vill att det ska göras, visar på relativt stor samstämmighet. Det finns ett mycket starkt politiskt stöd för att mycket bistånd ska gå till humanitära insatser för att rädda liv och lindra nöd vid krig och katastrofer. Däremot är färre lika säkra på stöd till regeringars budgetar, bara en av fyra tycker att en stor andel bör gå till detta.
