Sida tog under ett avslutningsseminarium på torsdagen farväl av 40 års samarbete med Peru. Evenemanget inleddes med en omskakande film "Yuanapaq, Para Recordar" som gav en skrämmande bild av en lång och mycket våldsam period i landets historia. Ett våld som orsakades såväl av den våldsamma gerillarörelsen Sendero Luminoso som av militär och myndigheter.
Till seminariet hade också en rapport tagits fram, "Stöd till sanning, rättvisa och gottgörelse. Röster om Sveriges bistånd till Peru 1970-2009" där olika aktörer och målgrupper, liksom så kallade vanliga människor; offer eller anhöriga till offer, har intervjuats och där flera av biståndets resultat redovisas. Boken beskriver en våldsam period, men identifierar även många goda resultat i det svensk-peruanska samarbetet.
- Det är viktigt att vi lär av historien, sa GD Anders Nordström angående filmen i sitt inledningstal. Det är viktigt att se till att det aldrig händer igen, men också att se att det går att göra något åt det.
Anders Nordström kände visst vemod över att ett långt samarbete nu är slut, men var också glad över vad som har åstadkommits. Han lyfte bland annat upp eldsjälarnas viktiga roll.
- Att vi gick in tidigt och att vi valde att fokusera på ett område; demokrati och mänskliga rättigheter, var bra, liksom att det funnits ett gott samarbete mellan många aktörer och organisationer. Eldsjälarna på Sida, hos olika enskilda organisationer och i Peru har varit en väldigt viktig faktor för de goda resultaten.
Han lämnade ordet till Perus ambassadör Gilbert Chauny de Porturas-Hoyle som tackade Sverige.
-Ni var där när vi behövde det.
Ambassadören beskrev de år som rapporten behandlar som utan tvekan de svåraste i Perus historia.
-Det svenska biståndet var modigt och väl tajmat. Utan Sveriges och andra länders stöd hade det blivit mycket svårare.
Sveriges stöd till Peru var aldrig tänkt att bli stort, men det inleddes tidigt, var strategiskt och inriktades på demokrati och MR. Vi stödde skapandet av en MR-ombudsman och drev sen genom våra samarbetsorganisationer på startandet av en sanningskommission. Ett starkt engagemang och ett ömsesidigt förtroende gav goda resultat. Andra viktiga delar var institutionella stöd som gav hävstångseffekt och ITP-kurser (International Training Program) som gav nya viktiga lärdomar.
- Det civila samhället har också varit oerhört viktigt, sa Hans Magnusson, chef för Sidas avdelning för Konflikt- och postkonfliktländer, tidigare chef för Latinamerikaavdelningen. De har, förutom påverkansarbete, till exempel bidragit med analyskapacitet och information.
En annan sak han tog upp var flexibiliteten i stödet och hur vi var beredda att ta risker eftersom vi stödde en process.
-Det var ett bra samspel och vi förde en bra politisk dialog.
Flera var med på seminariet och berättade om minnen och erfarenheter. Bland annat om hur Sverige via Rädda Barnen jobbat med ett framgångsrikt stöd till barnen, de ofta värst drabbade i våldsamma miljöer, och hur de arbetade med nytänkande idéer med barnombudsmän mm.
De viktigaste lärdomarna summerades avslutningsvis av Hans Magnusson:
- Det är viktigt att olika svenska aktörer har haft en gemensam analys och vision.
- Ett långsiktigt engagemang måste till om det ska bli riktigt bra
- De många olika aktörerna måste arbeta samordnat.
