Under ett FN-toppmöte år 2000 kunde världens länder enas om åtta så kallade millenniemål för att halvera fattigdomen till och med år 2015. Enligt ett av målen, som fick namnet Utbildning för alla (Education for All), ska alla barn i världen gå i skolan.
Men med bara fem år kvar till millenniemålets slutdatum kan det bli tufft att leva upp till löftet, visar den aktuella rapporten ”Reaching the marginalized” från FN-organet Unesco, som har till uppgift att övervaka hur arbetet inom Utbildning för alla fortskrider.
Finanskrisen låg bakom trendbrott
Under en följd av år minskade visserligen andelen barn som inte gick i skolan, konstaterar rapporten. Inte minst i Indien och andra länder med stigande tillväxt och ökande levnadsstandard. Men dessvärre inträffade ett trendbrott i den positiva utvecklingen för ett par år sedan.
Främsta anledningen var den internationella finanskrisen, som bland annat fick till följd att ett stort antal länder valde att krympa sina utbildningsbudgetar. Dessutom innebar krisen att den globala handeln minskade, vilket i första hand drabbade exportberoende länder som Bangladesh och Zambia.
Plötsligt kunde ett stort antal människor som tidigare arbetat inom tillverkningsindustrier inte längre betala för sina barns skolgång, en situation som knappast blev bättre av att priser på livsmedel och bränsle började skjuta i höjden i samma veva.
Marginaliserade barn måste inkluderas
Enligt en uppskattning från 2007 står ungefär 72 miljoner av världens barn utanför skolsystemet. Om nollvisionen ska bli verklighet inom loppet av bara fem år måste världssamfundet agera både omedelbart och kraftfullt, konstaterar Unesco. Först och främst genom att vända sig till alla de miljoner barn som inte bara är marginaliserade inom utbildningssystemet utan även inom samhället i stort.
Men ska vi kunna inkludera de marginaliserade grupperna måste vi först och främst rikta våra insatser väldigt noga, konstaterar den tidigare Sida-medarbetaren Anna Haas från Unesco, som presenterade ”Reaching the marginalized” i Sidas lokaler i Stockholm den 16 februari.
Det räcker alltså inte att bara titta på utbildningsstatistiken för länderna i sin helhet, eftersom skillnaderna inom ett och samma land kan vara milsvida, menar Anna Haas. Vanligtvis är situationen svårast bland dem som lever i fattigdom ute på landsbygden. Men det finns också andra parametrar, som grupptillhörighet, eventuella funktionshinder och kön.
I dag saknas 80 miljarder kronor per år
Inom vissa etniska grupper på den afrikanska landsbygden går unga flickor i skolan i genomsnitt ett par, tre månader.
Anna Haas:
– För att inkludera fler barn måste vi bli bättre på att identifiera exakt vilka grupper det handlar om. Vi måste också försöka hitta och komma tillrätta med drivkrafterna bakom den här marginaliseringen.
Uppenbarligen samverkar ett antal faktorer, vilket innebär att det behövs ett brett spektrum av insatser. Det kan handla om allt ifrån att stärka marginaliserade gruppers rättigheter till satsningar på att öka tillgängligheten på landsbygden, konstaterar Unesco och räknar upp ett antal förslag på insatser: rekrytering av lärare från marginaliserade grupper, extra stöd till utsatta skolor, översyn av läroplaners relevans, flerspråkig undervisning, villkorade finansiella bidrag, mer flexibel undervisningstid, antidiskrimineringslagar, införandet av sociala trygghetssystem, utlokalisering av klassrum, investeringar i infrastruktur, satsningar på hälso- och sjukvård samt slopandet av skolavgifter.
Dessvärre saknas i dag tillräckligt med resurser för att finansiera alla de insatser som är nödvändiga för att alla barn i världen ska gå i skolan senast år 2015, konstaterar Unesco, som uppskattar att världssamfundet skulle behöva skjuta till ytterligare ungefär 11 miljarder USA-dollar per år, vilket motsvarar uppemot 80 miljarder kronor. I annat fall riskerar löftet från världens ledare att gå om intet.
Läs mer om Education for All Global Monitoring Report ”Reaching the marginalized”.
