Hur bistånd förhåller sig till säkerhetsmål är ett område som nyligen börjat generera uppmärksamhet från forskarhåll. Antaganden om att byggnationer av skolor, vägar med mera också leder till att befolkningen i det aktuella området blir mer välvilligt inställda till utländsk trupp och att säkerheten förbättras kan ifrågasättas i ett land som ex Afghanistan.
USAs regering tror att de kan vinna afghanernas förtroende "winning hearts and minds" och bygga upp landet med hjälp av massivt bistånd kopplat till de militära insatserna. Men resultatet har blivit det motsatta, menade Wilder, vars forskarteam har djupintervjuat 400 afghaner om hur de ser på bistånd, de militära insatserna och landets utveckling. Wilder har särskilt undersökt biståndseffektivitet kopplat till militära mål för säkerhet och stabilitet, ett område som till stor del är outforskat.
De preliminära slutsatserna från forskarteamet visar att det inte är effektivt att koppla bistånd till additionella, säkerhetspolitiska målsättningar. Snarare blir denna typ av bistånd ineffektivt och kan t o m bli kontraproduktivt och bidra till ökad instabilitet och generera mer konflikt.
Wilder är forskare på Feinstein International Center vid Tuft-universitetet i Boston, USA, och hans forskning finansieras av bland andra Sida. Han konstaterade att afghanerna blir allt mer skeptiska till bistånd kopplat till militära insatser i den form som flera länder står för i bl a Afghanistan.
- Många anser att vissa grupper och klaner gynnas framför andra, och det leder till att den politiska instabiliteten ökar istället för minskar. Dessutom har det omfattande finansiella stödet lett till kraftigt ökad korruption och spätt på misstron mot centralregeringen, politiker och myndigheter.
Grundproblemet är enligt Wilder att man blandar ihop säkerhetspolitiska mål med bistånd. USAs huvudskäl att befinna sig i Afghanistan är inte att bekämpa fattigdom utan säkerhetspolitiskt – att bekämpa talibanerna. Han citerade USAs nya Afghanistanstrategi, där man slår fast att målet är att ”bygga samhällsstrukturer som står emot extremism och som skapar jobb och utveckling”.
Även Afghanistans president Hamid Karzai har uttryckt samma inställning, att ”utveckling och säkerhet är två sidor av samma mynt”. Wilder visade också en valaffisch från Kabul med texten ”Där det finns jobb är det inga stridigheter” (”Where there are jobs there will be no fighting”.
- Men väldigt lite talar för att det finns något sådant samband!
Han påminde om att Afghanistan länge har varit en av världens största mottagare av bistånd och fortfarande är det, men att detta varken har lett till utveckling eller stabilitet.
- Både USA och gamla Sovjetunionen satsade miljarder på att bygga vägar, tunnlar och annan modern infrastruktur, men landet blev inte stabilare för det. Bistånd som ett diplomatiskt verktyg har sina begränsningar, sammanfattade Wilder.
- Politiskt motiverade åtaganden är ofta högtflygande och lovar mer än vad som rimligtvis kan levereras eftersom de inte grundar sig på vedertagna analyser för utvecklingsbistånd.
Allt bistånd är inte dåligt. Exempel på bra biståndsprojekt är enligt Wilder National Solidarity Program som genomför små lokala projekt med mycket lokalt inflytande. Det finns också små, lokala dialogprojekt där man fått rivaliserande etniska grupper eller stammar att samtala och samarbeta.
- Det är oerhört viktigt att bygga förtroendefulla relationer med lokala ledare och befolkningen i de områden man vill stödja, slog Wilder fast.
Andra råd till biståndssamfundet var att prioritera kvalitet framför kvantitet och utvecklingskriterier framför säkerhetskriterier i biståndsprogram. Vidare att belöna stabilitet – inte instabilitet. Idag får de mest våldsamma och instabila områdena i södra Afghanistan mest bistånd, medan fattigare men mer stabila områden i norr får mindre stöd.
- Många givare letar efter storskaliga insatser som de kan få igång snabbt och som snart kommer att generera resultat. Men det fungerar sällan. Det bästa är att satsa på väl genomtänkta och långsiktiga projekt, och att ägna mycket tid och resurser åt att förankra dem lokalt.
- Vi givare måste också ägna mycket mer kraft åt att motverka korruption och andra former av missbruk av biståndsmedel. Annars tappar vi också i legitimitet.
