Sveriges bistånd har varit ett av de mest generösa och viktigaste för det afghanska folket under nästan 25 år. Det svenska stödet har varit uthålligt och varat under den förödande sovjetiska invasionen, genom talibanernas styre och de turbulenta åren efter 2001.
På den tiden spelade utländskt bistånd en viktig roll för det afghanska folkets välbefinnande. Detta gäller i högsta grad fortfarande. Det är viktigt att inte bara titta på vad som nu måste uträttas i Afghanistan. Vi måste också blicka tillbaka och se vad som faktiskt har uppnåtts sedan 2001.
Afghanistan har mödosamt arbetat sig upp till en position av självständighet bland andra nationer i världen. Direkt stöd till den afghanska regeringen har bidragit till att skapa en demokratiskt vald förvaltning som kan utföra sina prioriterade uppgifter.
Afghanistans övergång till politisk, ekonomisk och social stabilitet har gjort betydande framsteg, trots de enorma säkerhetssvårigheterna.
Fem miljoner återvändare
Dessa framsteg har gjort det möjligt för över 5 miljoner afghaner att återvända hem. De återvändande utgör mer än en sjättedel av befolkningen. Sverige har genom Sida bidragit till att tusentals skolor och klassrum har byggts, och barn – särskilt flickor – har fått en grundutbildning som de annars inte skulle ha fått. Mängder av livsfarliga minor, som gjort enorma markytor obrukbara, har röjts undan. Stöd till inkomstskapande projekt har skapat en bättre och mer hållbar levnadssituation för tusentals människor, varav många kvinnor.
Fler barnmorskor
Vi har också, med svenskt stöd, bidragit till att minska den förfärande höga mödradödligheten i Afghanistan genom att markant öka antalet utbildade barnmorskor, förbättra tillgången till hälsovårdsinrättningar, främja kvinnlig sjukvårdspersonal och genom utbildning av flickor.
Det återstår naturligtvis enorma utmaningar, särskilt med fortsatt instabilitet och konflikter i vissa delar av landet. Inte allt vi skulle vilja se gjort har hänt ännu. En stor del av befolkningen fortsätter att lida av brist på bostäder, rent vatten, elektricitet, sjukvård och arbetstillfällen. Illegal opiumodling för produktion av narkotika fortsätter vara ett jättelikt problem. Samtidigt hotar korruptionen att försvaga handlingskraften och effektiviteten hos regeringen.
Kampen mot de olagliga beväpnade grupperna, svårigheterna i den statliga uppbyggnadsprocessen och det kommande valet är det som upptar omvärldens uppmärksamhet när det handlar om Afghanistan. Men jag vill påminna om vikten av att bibehålla vårt grundläggande stöd till det afghanska folket. Detta är avgörande för att åstadkomma en situation med långsiktigt hållbara förbättringar och framsteg – en situation där Afghanistans akut fattiga människor har möjlighet att livnära sig själva och bygga upp sina liv igen.
FN och dess humanitära samarbetsorganisationer har i nära samråd med afghanska regeringen utarbetat en humanitär handlingsplan. Planen slår fast att det krävs totalt 648 miljoner dollar för att den nödställda befolkningen ska få påtaglig hjälp. Det är första gången sedan 2001 som världssamfundet har enats om en så här omfattande, systematisk och välplanerad humanitär insats. Dess betydelse är enorm.
Det viktigaste just nu är att på ett kraftfullt sätt stödja de 8,7 miljoner människor som har drabbats av svält och undernäring i Afghanistan. Hela 42 procent av afghanerna lever under fattigdomsgränsen och detta gör Afghanistan särskilt känsligt för prishöjningar på baslivsmedel.
Under 2008, ett år med stigande globala matpriser, drabbades stora delar av Afghanistan av ihållande torka, vilket ledde till att skördarna endast täckte två tredjedelar av det årliga livsmedelsbehovet. Detta akuta livsmedelsbehov tvingas den afghanska regeringen och de humanitära organisationerna nu täcka.
Matbristen förvärrar den redan dåliga hälsosituationen i landet och bidrar till att mer än hälften av alla barn under fem år i Afghanistan lider av kronisk undernäring, vilket slår hårt mot barnens fysiska och psykiska utveckling.
Bostäder för återvändare
Vi måste också rikta mer uppmärksamhet på de hårt prövade afghanska flyktingarna som vågat återvända hem för att bygga upp sina liv igen ur spillrorna efter konflikter och katastrofer som pågått i åratal. Denna grupp befinner sig fortfarande i en utsatt situation där de försöker skapa ett drägligare liv i en situation med begränsad tillgång till brukbar mark och en snabbt växande befolkning. Bristen på bostäder och mark är en akut och central utmaning för de återvändande flyktingarna.
Det är mycket viktigt att vi kan erbjuda stöd till grupper som är särskilt drabbade av konflikter och katastrofer, människor som är i desperat behov av tillfälliga härbärgen, vatten, mat och grundläggande sociala tjänster, särskilt efter att de har fördrivits från sina hem.
Parallellt med detta måste vi fortsätta stödet för att stärka regeringens kapacitet att hantera katastrofer, exempelvis genom att arbeta förebyggande och att vidta rätt åtgärder när katastroferna inträffat. Utöver alla andra svårigheter, är Afghanistan nämligen också mycket utsatt för naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar och torka. Även mindre händelser kan få oproportionerligt stora katastrofala följder för den redan sårbara befolkningen, vilket exempelvis visade sig vid den ovanligt kalla vintern 2007–2008 och vid översvämningarna som nyligen inträffade.
Det internationella samfundet måste fortsätta att stå enat bakom det afghanska folket genom att bemöta dessa utmaningar, oavsett hur lång tid det tar och oberoende av de politiska framstegen eller orsakerna. Därför har samordnande FN-organet OCHA nyligen förstärkt verksamheten, med representanter i Kabul och i de centrala provinserna.
Behovet av ett effektivt humanitärt stöd till Afghanistan har aldrig varit mer uppenbart – inte heller har biståndet varit mer nödvändigt.
Sir John Holmes
Undergeneralsekreterare och FN:s chef för humanitära frågor
