– Sverige kom in som en stor givare efter orkanen Mitch som ödelade stora delar av landet 1998. Eftersom betydligt färre länder lämnar bistånd jämfört med till exempel grannlandet Nicaragua, fick Sverige en viktig roll. Därför var också besvikelsen stor när Sverige beslutade att lägga ned sitt bistånd, berättar Jan Robberts som är biståndsråd i Honduras och som var med om att bygga upp samarbetet med Honduras för drygt tio år sedan.
Under åren efter orkanen Mitch satsade Sverige stora resurser på att bygga upp landets infrastruktur, framför allt byggdes flera viktiga broar i landet.
– Broarna byggdes på rekordtid och under den budgeterade kostnaden så genom dessa fick vi ett enormt förtroendekapital som vi sedan kunde ha nytta av när vi bidragit till att stärka rättsapparaten och demokratin i landet, fortsätter Jan Robberts.
Kuppen i juni 2009 innebär att Sida och den svenska staten inte längre kan samarbeta med de factoregeringen i Honduras. Kuppen har också inneburit starka begränsningar av bland annat pressfriheten. Idag kontrolleras i praktiken alla större medier av de styrande.
– Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna har försämrats sedan kuppen. För EU och Sverige är det viktigast nu att man återgår till den konstitutionella ordningen.
Den svenska utfasningen innebär också att det regionala samarbetet läggs ned. Jan Robberts hoppas dock att Sverige ska hitta former för att kunna fortsätta arbeta med demokrati och mänskliga rättigheter i Centralamerika – för det behövs.
Trots det som hänt är Jan Robberts inte så besviken över utvecklingen i Honduras som man kanske skulle kunna tro:
– Det som ledde fram till kuppen var att fattiga människor krävde ett ökat politisk inflytande, vilket i sin tur var en följd av ett demokratiskt gräsrotsarbete där svenska enskilda organisationerna spelat en viktig roll.
Det som sker nu är en tillbakagång, en dipp, men ur detta kan det på sikt komma något bra om de som styr kan förstå att landet måste utvecklas och att de måste dela med sig av makten. För om något ska hända på lång sikt så måste utvecklingen av en demokratisk kultur gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen, konstaterar Jan Robberts.
Bakgrund Honduras
I juni 2009 genomfördes en kupp mot den sittande presidenten Mel Zelaya i Honduras som avsattes. Perioden därefter ha präglats av hårdnat styre med stora inskränkningar när det det gäller de demokratiska fri- och rättigheterna.
Den 30 november genomfördes nya val i Honduras. Valet innebar att Pepe Lobo valdes till president. Den avsatte presidenten Zelaya satt dock fortfarande kvar på den brasilianska ambassaden där han suttit i flera månader.
Sverige, liksom huvuddelen av EU:s medlemmar och de flesta andra länder i Latinamerika, erkände inte den nya regeringen eftersom man ansåg att Honduras först måste återgå till vad som kallas den konstitutionella ordningen, det vill säga att Zelaya först måste återinträda som president och få göra klart sin period innan en ny president kan tillträda.
I juni 2010 lever nu den avsatte presidenten Zelaya i exil. Sverige, liksom huvuddelen av EU:s medlemmar och andra givarländer, har erkänt Lobos regering som legitim och utvecklingssamarbetet har därmed återupptagits med Honduras.
Det svenska stödet till Honduras har de senaste åren uppgått till ca 70 miljoner kronor per år. Totalt sett har Sverige gett ca två miljarder kronor i bistånd till Honduras. De flesta utländska givare, inklusive finansiärer som de stora utvecklingsbankerna, har helt frusit sina utbetalningar till staten sedan kuppen.
Flera svenska enskilda organisationer har varit och fortsätter att vara aktiva i Honduras. Till dessa hör Forum Syd, Diakonia och Kooperation Utan gränser.
