Att sända live-radio kan verka skrämmande för många, men för 18-åriga Pany Vilaychith är det vardagsmat. Pany är värd för radioprogrammet ”Smile of Hope”, som sänds varje vecka från en regional radiostation, som täcker Luang Prabang-provinsen i den nordliga, bergiga delen av Laos.
Programmet som är finansierat av Sverige ingår i den nationella radiostationens, Lao National Radio tablå.
– Jag har arbetat med ”Smile of Hope” i fyra år nu, berättar Pany när vi talas vid i en inspelningspaus i den lilla studion. Det bästa med programmet är att det ger mig chansen att dela med mig av viktig information om olika frågor till andra unga människor, säger hon.
Nå ut, nå fram
Ett mål med radioprojektet är att ge ungdomar som Pany chansen att uttrycka sina tankar och åsikter kring frågor som är relaterade till barns rättigheter, och att dela dessa tankar och åsikter med lyssnare i sin egen ålder.
För att nå så många som möjligt reser radioteamet en gång i månaden runt till avlägsna delar av provinsen i en hyrbuss. Det är i dessa avlägsna delar som de allra fattigaste bor.
© UNICEF Lao PDR/2008/PhouthavongUngdomar från Luang Prabangs ungdomsradio team framför en pjäs om farorna med till exempel mässling, och andra sjukdomar som lätt kan förebyggas för bybor i Kok Ngiew-byn I Luang Prabangprovinsen.
I Kok Niewbyn, som ligger omgiven av tät skog, en timmes resa med bil från Luang Prabang, har lantbrukarna tagit ledigt från arbetet och samlats framför byhövdingens hus. De väntar på att få se Pany och hennes kollegor framträda och showa.
Kunskap genom skratt
Pany och vännerna bjuder på en högljudd och färgstark show som är en blandning av musik, drama, dans och dockteater. Publiken är djupt involverad. Genom en lek som leds av en ung man klädd i kycklingdräkt får barnen lära sig om fågelinfluensa och hur man kan undvika den farliga sjukdomen. Fågelinfluensa har brutit ut regelbundet i Laos under de senaste åren och är en påtaglig hälsofara.
Genom dockteater får sedan barnen och deras föräldrar lära sig om mässlingen och om hur man undviker den farliga sjukdomen genom vaccinering. De roliga uppträdandena och undgomarnas komiska talang får publiken att vika sig av skratt, samtidigt som de får livsviktig kunskap.
Olika perspektiv
– Humor är ett av de bästa sätten att få folk att ta till sig viktiga budskap om hälsa säger Changpeng Singphet som leder Children’s Cultural Centres (CCC) I Luang Prabang. Den här showen är otroligt viktig och kompletterar det arbete som hälsomyndigeheterna och olika organisationer arbetar med i Laos, fortsätter han.
Tillbaka på radiostationen träffar vi vice chefen, Houmpanh Vithayaphone. Han säger att ungdomsradion ger människorna i Luang Prabang en ny form av information, fylld av energi och med stark genomslagskraft.
© UNICEF Lao PDR/2008/Phouthavong Pany och kollegan Sonesoulilan intervjuar ett barn ur publiken I Kok Ngiewbyn. Intervjun kommer sedan att användas i nästa radioprogram.
– Det är otroligt viktigt att unga människor bidrar till att informera om olika frågor, säger Houmpanh. Här i Luang Prabang är just vaccinering särskilt viktigt. Men ungdomsradion är en viktig kanal för att sprida information även om andra frågor som är viktiga för den sociala och ekonomiska utvecklingen i provinsen fortsätter han.
Luang Prabang är en av tio provinser där satsningen på ungdomsradio verkar. I oktober 2008 kunde Laos National Radio, tack vare svenskt stöd, lansera ett nationellt ungdomsprogram som sänds varje vecka. Ungdomsradio har potentialen att ändra liv i Laos. Än så länge har vi bara sett början.
Owe Andersson, som är chef för Sidas bistånd i Laos säger:
– Laos är en ung nation på många sätt, även demografiskt. Ungefär 40 procent av alla laotier är under 15 år och det ställer mycket stora krav på samhällsinstitutionerna, inte minst utbildning och hälsa. Radion är det medium som når de allra flesta och har en stor andel unga lyssnare. Det är därför en viktig kanal för att nå ut med information om saker som berör ungdomar, alltifrån frågor om sjukdomar som hiv/aids till barns rättigheter i samhället.
– Just detta projekt har varit speciellt viktigt för att det har också engagerat ungdomarna själva, fortsätter Ove Andersson. De har kunnat påverka innehåll och form och ett stort antal ungdomar har själva fått komma till tals.
