Ett viktigt skäl till att utvecklingssamarbetet fasas ut i flera länder är en bedömning av att Sverige inte kan bidra lika effektivt i dessa länder som i vissa andra länder. Biståndet fungerar bra i flera av utfasningsländerna, men regeringen har bedömt att det inte finns samma förutsättningar till fördjupning och stärkt samarbete.
Genom landfokuseringen menar regeringen att Sverige kan stärka partnerskapet med våra viktigaste samarbetsländer och fortsätta vara en ledande givare med hög kvalitet i utvecklingssamarbetet. Genom att resurser frigörs blir det möjligt att engagera sig djupare i de länder där Sverige fortsätter samarbetet.
En utfasning av utvecklingssamarbetet innebär att det långsiktiga utvecklingssamarbetet fasas ut och att kontoren i samarbetslandet stängs. I vissa länder fortsätter visst samarbete inom så kallad aktörssamverkan. Det bygger på samarbeten mellan svenska och utländska parter som bygger på ömsesidiga intressen och gemensamt ansvar, vilket ska leda till självbärande relationer till gagn för de fattiga i samarbetslandet. Tanken är också att Sverige ska bibehålla och utveckla relationerna även med de länder där utvecklingssamarbetet fasas ut.
Flera typer av bistånd påverkas inte av landfokuseringen, som till exempel humanitärt bistånd, multilateralt bistånd, stöd till svenska enskilda organisationer och fristående forskningssamarbete.
