Det gick nu inte riktigt som tänkt. Men projektet hade ändå vissa positiva effekter för de deltagande jordbrukarna, varav många kvinnor.
– Detta visar hur komplex verkligheten kan vara här, säger Eva Lithman på Sektionskansliet i Dusjanbe.
Sidas jordbruksprogram i Tadzjikistan är omfattande och innehåller många olika delar. Ett av syftena är att göra det enklare för jordbrukare att odla annat än bomull. ”Southern Tadzjikistan Agribusiness Supply Chain Project” hade det som ett mål – ett mål som inte helt uppnåddes.
Ökad produktivitet
Men Eva Lithman på Sektionskansliet i Tadzjikistan menar att delar av projektet ändå gjort nytta, särskilt för de mjölkbönder, många kvinnor, som deltog.
De har kanske bara en eller två kor. Genom projektet har de lärt sig att ta bättre hand om djuren bland annat genom bättre foder. Kvinnorna har också börjat använda veterinärväsendet – som också är föremål för svenska biståndsinsatser. Resultatet är mer, och bättre, mjölk. Kvinnorna har också organiserat sig för att marknadsföra mjölken och lärt sig budgetera sin verksamhet.
Brist på engagemang
Men det stora målet med projektet lyckades alltså inte. Tomaterna skulle bli tomatpasta att sälja till Ryssland och mjölken skulle vidareförädlas av ett mejeri.
Men det gick inte att få de aktuella företagen, ett nystartat processföretag och ett mejeri, att engagera sig tillräckligt. Tidigare erfarenheter av liknande tomatprojekt i Ukraina var goda, så idén var att överföra modellen till Tadzjikistan.
Men de två länderna är alltför olika.
– Misslyckandet speglar de problem som finns här. Det är besvärligt att starta och driva nya företag och jordbruket är fortfarande till stor del kontrollerat av staten. Det börjar släppa men inte så mycket som projektet hade förutsatt, fortsätter Eva Lithman.
Vi har lärt oss att man inte enkelt kan föra över en projektmodell från ett land till ett annat. Varje land har sina särskilda förutsättningar och det är viktigt att förstå möjligheter och begränsningar.
Förändringar måste ske på många nivåer
Den nytta de kvinnliga mjölkbönderna ändå drog är en viktig lärdom, enligt Lithman.
– Man måste arbeta på många nivåer. Det räcker inte med lagar och bestämmelser, förändring kommer när lagarna börjar tillämpas som tänkt och när människor använder nya kunskaper.
Projektet lades ner sommaren 2009. Utfasningen av det svenska biståndet spelade in. Chanserna att lyckas hade kanske varit bättre med mer tid, säger Eva Lithman.
En del av arbetet kommer att fortsätta genom andra organisationer. Eva Lithman hoppas att andra givare, som den europeiska kommissionen och de stora utvecklingsbankerna som Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken kommer att fortsätta arbetet med att utveckla jordbruket.
– En ny jordbrukspolitik behövs i Tadzjikistan, reformer och medvetna satsningar på att utveckla en näring som sysselsätter större delen av befolkningen i Tadzjikistan.
