Det regionala Centralamerikaprogrammet avlutades 2010. Som en del av utfasningen har det varit angeläget att ta vara på erfarenheter och gärna föra dem vidare till pågående utvecklingssamarbete i andra regioner. Sidas Pia Hallonsten arrangerade seminariet och ville bland annat ha svar på om det finns gemensamma stötestenar eller framgångsfaktorer i regionala program oavsett världsdel.
Dessa frågor har även ställts i en analys som nyligen gjorts av SIPU ”A Study of Results in Sida’s Regional Development Cooperation in Latin America” där man har studerat tre sektorer:
- social utveckling och mänskliga rättigheter
- naturresurser
- bostadsbyggande och lokal utveckling
Rapporten belyser tio år av regionalt stöd. Utgångspunkten har varit att stödet ska höja de fattigas levnadsstandard, att ett samspel mellan demokrati och ekonomisk tillväxt ska finnas, att mänskliga rättigheter betonas liksom social jämlikhet och rättvisa samt att civilsamhället stärks.
- Cirka 200 miljoner kronor per år har gått till det regionala programmet i Latinamerika. Det är därför viktigt att vi nu, när det avslutas, drar nytta av erfarenheterna, säger Pia Hallonsten på Sida.
Förberedelserna avgörande
När det gäller naturresursprogrammet kommer rapporten fram till att Sidas genomförande varit mycket framgångsrikt. Det beror framförallt på att mycket kraft och tid har lagts på förberedelsefasen. Relationen och dialogen mellan olika parter har varit jämlik utifrån ett gemensamt ägarskap och gemensamma behov.
Kunskap och erfarenhet har hela tiden återförts till programmet, ”result based management” har fungerat i praktiken och kontinuerligt utvecklat programmet. Att programmet har haft ett långsiktigt perspektiv har också bidragit till de goda resultaten. Regionala institutioner har stärkts och deltar nu aktivt i den regionala dialogen och integrationen.
När det gäller social utveckling och mänskliga rättigheter har resultaten framför allt varit tydliga på nationell nivå i form av ökad kunskap, ökat deltagande i reformprocesser och positiva förändringar i lagstiftning. Det har blivit lättare, och händer oftare, att man förändrar policy och politik till skydd för mänskliga rättigheter. Däremot har inte det regionala genomslaget varit lika tydligt, utom när det gäller stödet till den särskilde rapportören för yttrandefrihet.
I den efterföljande diskussionen resonerades kring effekter av landfokuseringen. När det blir färre länder finns risken att man kan tappa synergin mellan nationella och regionala program. De olika typerna av program får svårare att förstärka varandra.
En annan diskussion som kom upp var hur man mäter resultaten av regionala program, kan biståndsmålet mätas på annan än nationell nivå? Här fanns inget klart svar utan det konstaterades att fler måttstockar behövs.
På seminariet påpekades att med nya globala trender eller hot, som gränsöverskridande kriminalitet, illegal handel, penningtvätt, vapensmuggling, trafficking et cetera ställs de regionala strategierna och programmen inför nya utmaningar.
- En aspekt som betonades, säger Pia Hallonsten, är vikten att blanda regionala, nationella och lokala partners. Att erfarenheter från pilotprojekt, ”röster från myllan” kan påverka agendasättning på regional nivå. Lika viktigt är att effekten av centrala beslut kan ses på lokal nivå. Då kan arbetet resultera i långsiktigt hållbara förändringar.
