Polismannen Pedro Roque Centeno skakar på huvudet när han säger att det är trist när ungdomarna får nej från vissa institutioner. Som när de ber om pengar för bollar till klubben.
– Det är lite sorgligt, att vi är deras enda hopp, suckar han.
Så hoppar han ur bilen. På gatorna i Estelí har han fått syn på en ung kille på moped och han vinkar in honom till trottoarkanten. ”Spelar grabbarna nu?”, frågar han. Killen på mopeden, Roberto Carlo, nickar och visar vägen till planen.
Där ute, en bit utanför Estelís centrum, yr dammet då grabbarna sparkar bollen likt vältränade proffs. Där dyker också Nora Mercado Gonzalez upp. Hon är ”Jefa de sector”, polisboss över kvarteret, och har koll på området där grabbarna träffas. Förutom att heja på sin kollega, talar hon med flera som står och tittar på övningsmatchen. Hennes ton är lågmäld och vänlig.
En vanlig eftermiddag som denna innebär övningsmatcher. Sedan träffas de som har tid varje fredag för att prata om turneringar eller annat som rör fotbollsklubben. I hela Estelí är cirka 270 ungdomar engagerade och tillsammans bildar de 22 lag. Flera av dem som deltar har tidigare tillhört kriminella ungdomsgäng där de har riskerat att dras in i allt grövre brottslighet.
Det är här polisen kommer in. Och kanske hoppet. För hur väl även myndigheterna i landet talar om de ungas framtid, är det mest den nicaraguanska polisen som har satsat på preventivt arbete. En speciell avdelning hos den nicaraguanska polisen har uppdraget att rikta sig till unga flickor och pojkar, vilket innebär såväl långsiktig planering som aktiv närvaro ute bland folket.
Strategin är att fånga upp unga pojkar, för det är framför allt pojkar som bildar gäng och går över gränsen till vad som kallas kriminalitet enligt Estelís poliser. I vissa kvarter i staden kunde ”vanliga invånare” tidigare inte röra sig, för där fanns hotet från de kriminella gängen. För fem år sedan fanns 13 sådana i Estelís omgivningar, nu finns fem.
Det förebyggande arbetet har inneburit att polisen identifierat ledarna för gängen och erbjudit dem andra möjligheter.
– Det var svårt i början att veta hur vi skulle nå fram till dem, berättar Pedro. Först ville vi erbjuda dem tekniska kurser. Men det var inget de ville ha. Det var fotboll de ville ha.
Genom möten, samtal med såväl ungdomarna som deras familjer och boende i kvarteren, har polisen förstått vad de unga önskar och hittat den form som fungerar. Sport visade sig vara en lyckad ingång för förändring. Fotbollen har fått många unga att hitta ”sin grej” och organisera sig för ett gott syfte. Likaså har spelandet gett kraft att ta sig fram, se positivt på framtiden, kanske studera eller hitta ett jobb.
Norlan Alfredo Blandon Rugamo jobbar på dagarna på ett snickeri men vill gärna i framtiden arbeta som ekonom. Tillsammans med Roberto Carlo, ledare i ett av Estelís fotbollslag, berättar han att de började från absolut noll. Men med hjälp av polisen började de att bygga upp sitt lag och få till en plan. Nu är det svårt att få mer sand till planen och extra bollar.
– Borgmästaren har sagt att han lyssnat och hört vår oro, men ingen på kommunen har tagit emot oss. Nu har vi i alla fall fått hjälp av polisen, säger Roberto Carlo.
Fotbollsklubben kämpar på och håller ihop och planerar sina träningar och matcher. Polismannen Pedro Roque Centeno är glad över att de har sina idéer och sin fotbollsplan. Men som sagt, kommunen hade gärna fått hjälpa till lite mer. Visserligen arbetar polisen nära med kommunen, tillsammans med socialarbetare och psykologer som finns på närpolisstationerna till exempel. Men han önskar lite mer engagemang. Det är därför han suckar, nästan lite vemodigt. Han önskar att det fanns mer jobb och att hela samhället kunde bereda en säkrare väg.
– Men jag är glad, vi är i alla fall en bit på väg, avslutar han innan han åter sätter sig i bilen och kör tillbaka till polisstationen.
