Colombia ligger i korsvägen mellan Nord- och Sydamerika och området har genomströmmats av skilda kulturer i historien. En del folk utvecklade tidigt avancerat jordbruk, till exempel sinúfolket som byggde sinnrika anläggningar för konstbevattning. Colombia var under nästan 200 år en spansk koloni, men vann sitt oberoende sedan frihetshjälten Simón Bolívar besegrat spanjorerna 1819.
Flera försök har gjorts för att mäkla fred i det blodiga inbördeskrig som bröt ut i slutet av 1960-talet. Den colombianska militären har inte lyckats besegra vänstergerillorna FARC och ELN, men gerillagrupperna har å sin sida aldrig varit i närheten av att ta över makten i landet. Kriget brutaliserades efterhand av framväxten av en rad högermiliser. Dessa avväpnades 2003 efter ett fredsavtal med regeringen, men de ersattes snart av nya grupper. De båda gerillagrupperna har under de senaste åren försvagats och trängts tillbaka av militären. 2012 inleddes fredssamtal med FARC och enligt många bedömare är utsikterna att lyckas bättre än på länge.
Alla de illegala väpnade grupperna och även statliga aktörer, har begått övergrepp mot civilbefolkningen. Användningen av personminor finns kvar och Colombia är det land i världen där personminor dödar och skadar flest. Kidnappningar av civila förekommer alltjämt. Våldet har fördrivit många colombianer från sina hem och landet har idag minst tre miljoner internflyktingar. Varje år flyr ytterligare mellan 200 000 och 300 000 människor från sina hem.
Svag statlig närvaro bäddar för narkotikahandel
I storstäder och bland medelklassen märks inte konflikten av så mycket. Regeringen har fått stopp på bilbomber och andra terrordåd som tidigare var vanliga i Bogotá. De fattiga på landsbygden lever dock fortfarande under stor utsatthet. Kvinnor, ursprungsfolk och personer med afro-colombianskt ursprung är extra utsatta.
Konflikten har sitt ursprung i politiskt, socialt och ekonomiskt utanförskap. Colombia är ett av världens allra mest ojämlika länder och två av fem colombianer är fattiga.
Klyftorna är djupa mellan olika individer, regioner, etniska grupper och mellan män och kvinnor. Trots att de offentliga utgifterna riktade till fattiga har ökat har dessa inte haft önskad effekt på ojämlikheten. På central nivå är staten välorganiserad. Men på lokal nivå är myndigheterna ofta frånvarande och har svårt att tillgodose människors grundläggande behov.
Där statens närvaro är som svagast är produktion och handel med narkotika som mest utbredd. En stor del av världens koka, som man framställer kokain av, odlas i Colombia och trots ekonomiskt och militärt stöd från USA har man inte lyckats rå på narkotikatrafiken. FN:s kommission mot droger och kriminalitet, UNDOC , menar att det enda sättet att minska produktionen av koka är att bönderna frivilligt går över till andra grödor. Idag finns få andra sätt för bönderna att tjäna pengar.
Rättsstaten
Förtroendet för rättsväsendet och de lokala myndigheterna är lågt bland befolkningen och straffriheten är utbredd. Det har bland annat avslöjats att många parlamentariker har haft samröre med paramilitärer.
Personer som arbetar för mänskliga rättigheter löper stor risk att själva utsättas för hot och förföljelse eller att mördas.
Sveriges fokusområden i Colombia:
- Fred och säkerhet.
- Mänskliga rättigheter och demokratisk samhällsstyrning.
Läs mer om vad vårt arbete i Colombia.
