Försvinnanden, barnsoldater, kidnappningar, massakrer, sexuella övergrepp och landminor. Det råder stora brister i befolkningens säkerhet i Colombia. Den största gruppen offer är de cirka tre miljoner internflyktingarna och bland dem är framför allt kvinnor och barn mest utsatta.
Gerillarörelserna FARC-EP , ELN och de paramilitära grupperna har länge stått för en stor andel av övergreppen. Det gör de fortfarande men även militären och narkotikahandlare finns bland förövarna.
De flesta av förövarna slipper straff. Svårast att få upprättelse och rättvisa har kvinnor. Det är också de som lider mest av att tvingas fly. Rädslan för hämnd är ofta stor, och många gånger är det ett verkligt hot.
På landsbygden har konflikten även inverkat på det politiska systemet. Beväpnade grupper har både hindrat och begränsat demokratin.
Funktion med stort förtroende
Hela det colombianska samhället präglas av polarisering och misstänksamhet. Mitt i allt detta är ombudsmannen för mänskliga rättigheter en av de institutioner som har högst förtroende. Institutionen får betydande stöd från Sverige.
Myndigheten har ett centralt kontor i Bogotá. Där arbetar jurister och kommunikatörer och det finns resurser för utbildning. Utöver huvudkontoret finns regionala kontor och lokala representanter i över trettio av Colombias mest utsatta delar. Ofta är ombudsmannen den enda myndighet, förutom militären, som finns på plats.
– De lokala representanterna jobbar väldigt nära människorna ute i byarna. De söker upp folk, arbetar med utbildningar och stödjer dem som vill organisera sig på olika sätt, berättar Susanna Jansson Landin, programansvarig på Sida.
Ombudsmannen arbetar även med att bygga relationer med andra viktiga delar av samhället, som kyrkan, lokala myndigheter och media.
Jobb med en baksida
Människor som arbetar för mänskliga rättigheter har ofta en utsatt position. Hot och påtryckningar är vanligt. Det har även förekommit mord.
Bara att ombudsmannen finns ute i samhället har en konfliktförebyggande effekt.
– De som arbetar för ombudsmannen är eldsjälar och har stort förtroende bland både lokalbefolkningen och myndigheterna, berättar Susanna Janson Landin. En man jag träffat är advokat. Under ett möte kom det upp ett fall med en grupp familjer som utsatts för hot. Ombudsmannen ringde polischefen direkt.
