Sverige har stött uppbyggnaden av den bolivianska ombuds-mannainstitutionen sedan starten år 1998. Ombudsmannen har snabbt nått ett brett folkligt erkännande som en oberoende granskare av statliga myndigheter och en väktare för de mänskliga rättigheterna.
Sedan starten har ombudsmannen drivit en aktiv kampanj i radio och tv för att öka medvetandet om institutionens roll i samhället. De två ombudsmän som innehaft chefspositionen har dessutom haft en bakgrund som profilstarka aktivister för mänskliga rättigheter. Med sina breda nätverk bland civila organisationer har de skänkt institutionen ytterligare trovärdighet.
Medlare på ett politiskt minfält
Allt sedan Evo Morales tog över presidentposten i januari 2006 har Bolivia plågats av politiska motsättningar mellan oppositions- och regeringsanhängare. Den indianättade Morales har drivit en kontroversiell politisk agenda för att stärka ursprungs-befolkningens rättigheter genom en ny konstitution.
Politiken har mött starkt motstånd från oppositionen och aktivister från de båda lägren har drabbat samman i häftiga strider, ofta med dödsfall som resultat. I denna spända kontext har ombudsmannen, tillsammans med katolska kyrkan, agerat opartisk medlare och ofta lyckats föra de stridande parterna till förhandlingsbordet.
- Ombudsmannen har spelat en väldigt viktig roll i de politiska konflikterna i Bolivia den senaste tiden. Man har framgångsrikt kunnat agera som en opolitisk aktör för att skydda utsatta grupper och sätta mänskliga rättigheter i främsta rummet, snarare än politik, berättar Karin Ödquist, ansvarig handläggare för Sida i Bolivias huvudstad La Paz.
Landsbygdens fattiga en prioritet
Hand i hand med rollen som medlare går ombudsmannens mer långsiktiga uppgift att förbättra människors grundläggande sociala och ekonomiska rättigheter. På den bolivianska landsbygden är fattigdomen särskilt utbredd och tillgången till utbildning och sjukvård starkt begränsad.
- Framöver tror jag att man måste jobba mer i de rurala områdena. Folk är i stort behov av rätten till en god hälsa, rätten till en utbildning. Lagarna i Bolivia är ofta bra skrivna men kapaciteten för implementering är låg, särskilt ute på landsbygden, säger Karin Ödquist.
I takt med att ombudsmannens inflytande växer ökar också kraven. På landsbygden hittar vi institutionens idag viktigaste utmaning. De lokala distrikten saknar ofta fungerande offentlig service och folkets kunskap om sina rättigheter är mycket låg. En svår uppgift väntar ombudsmannen, men en lovande start inger hopp.
