1990-talets krig på Balkan har lämnat oläkta sår i Serbien. Utlovade reformer har ofta uteblivit. Mycket kan skyllas på turbulensen genom ledare som Slobodan Milosevics och mordet på Zoran Djindjics, samt på utbrytningar av stater som Kosovo och Montenegro.
Men Serbien har i dag en reformvänlig regering, i och med resultaten i president- och parlamentsval 2008. Vägen mot reformer är slingrig men på flera plan går Serbien mot framgång.
Stabiliseringsavtal har lockat utländska investerare
Ett viktigt steg framåt skedde 2008 då landet skrev på ett stabiliserings- och associeringsavtalmed EU. Många ser det som en väg mot politisk reformvilja. Det samt att Serbien stärker sin marknadsekonomi har lockat fler utländska investerare.
Men eftersom Serbien ännu inte är ett EU-kandidatland har regeringen dragit upp sin egen nationella plan för integration (NPI) för att visa sin administrativa vilja och kapacitet.
Ett smolk i bägaren för EU-integrationen är att helhjärtade ansträngningar att överföra åtalade personer till krigsförbrytartribunalen i Haag, ICTY saknas, som till exempel av krigsförbrytaren Ratko Mladic. På den punkten står de som vill ha en modernisering mot nationalistiska politiska krafter.
Halverad fattigdom men hög arbetslöshet
Andra mått på Serbiens framgång är att målet att halvera fattigdomen till 2010 redan uppnåtts. BNP per capita 2008 var cirka 5 400 USD. Nedgången i världsekonomin under 2009 får stora effekter på Serbien och bromsar den positiva utvecklingen.
Som kontrast står dock att nästan varannan ungdom är arbetslös. Även minoriteter och kvinnor har betydligt högre arbetslöshet än snittet på nästan 20 procent
Kvinnor har en svag roll i ett patriarkalt system som det serbiska. Arbetslösheten är cirka 30 procent högre för kvinnor än för män, lönerna 15 procent lägre. Våld i hemmen och människohandel, som är utbredda problem i Serbien, drabbar kvinnorna mest.
En halv miljon ungdomar lämnade landet under 90-talet. Lägg samman det med en negativ befolkningstillväxt, och Serbien hamnar på femte plats i världen vad gäller andelen äldre i befolkningen.
På områden som mänskliga rättigheter har Serbien gradvis gått framåt. Men romer och albanska minoriteter i södra Serbien är värst drabbade av brott mot mänskliga rättigheter. Däremot håller den fristående pressen en hyfsad kvalitet.
EU – Serbiens största givare
Den största bidragsgivaren i Serbien är EU, med stöd för medlemskap på drygt 180 miljoner euro (2008). Det ska bygga upp demokratiska institutioner och infrastruktur samt hjälpa landet att kunna ta ansvar för EU-medel på bästa sätt.
EU-stöd går också till privatiseringar av företag på ett socialt ansvarsfullt sätt. Där hade arbetet kommit igång väl innan den globala finanskrisen.
Ekonomisk utveckling får stöd från USA och andra
Andra givare, främst inom ekonomisk utveckling, är Tyskland, USA och Norge med Tyskland som den mest betydande. Rättsfrågor, statsfinansiella system och arbetsskapande program är en del av det norska stödet.
Även så kallade multilaterala givare som Världsbanken och FN, genom UNDP och UNHCR samt 15 andra organ, finns bland givarna.
Sverige koncentrerar sitt stöd till tre områden:
- Demokrati
- Mänskliga rättigheter
- Naturresurser och miljö
