Bilden av Ryssland – eller Ryska Federationen – i dag är splittrad. Yttrande- och rörelsefrihet har blivit betydligt bättre än under Sovjettiden och den parlamentariska demokratin mer etablerad, även om tillbakagångar setts under senare år.
På senare år har också ekonomin stärkts för fler än det lilla fåtal som genom samhällsomvandlingen kom över stora tillgångar. Det är dock en ekonomi som framför allt bygger på råvaruförsäljning .
Korruption och hårdnande grepp från statsmakten
Ekonomisk tillväxt och minskande fattigdom har dock inte följts av ökad demokrati och mänskliga rättigheter. I takt med att staten under Vladimir Putins ledning stärkt sin position under 2000-talet har en hel del demokratiska friheter beskurits.
Många internationella institut uttrycker farhågor för rättssystemets utveckling och för att förutsättningarna för nyhetsbevakning och fri opinionsbildning har försämrats. Så menar till exempel Human Rights Watch och Freedom House.
Rapporten ”Un Uncivic Approach to Civil Society” 2009 (Human Rights Watch) berättar om ökande svårigheter för det civila samhällets organisationer att verka.
Korruptionen är stor. Sedan några år är Rysslands placering dalande på den lista över världens länder som Transparency International upprättar: plats 147 av 179 länder (2008). Detta hänger nära ihop med frånvaro av undersökande journalistik och rättsväsendets svaga ställning.
Ändringar i det parlamentariska systemet har också gjort det svårare för mindre partier att komma över tröskeln. Och för första gången sedan Sovjettiden har Ryssland i dag vad som kan rubriceras som politiska fångar.
Fattigdom och ohälsa
Efter 1991 rakade fattigdomstalen i höjden och hade1999 fördubblats. Sedan ekonomin vände till det bättre under 2000-talet har det också lett till ett ökat välstånd för bredare befolkningsgrupper.
Men ännu kämpar många, särskilt barnfamiljer och pensionärer, för att klara sin ekonomi. Cirka 12 procent av befolkningen räknas som fattig. Och gapet mellan fattiga och rika i Ryssland är ökande och anmärkningsvärt stort.
Den förväntade livslängden har sjunkit och bland de stora hälsoproblemen finns ett utbrett alkohol- och drogmissbruk och en oroande hög hiv och aids-förekomst, där de flesta som drabbats är unga.
Många givare men bristande samordning
Många givare gick in med stöd i Ryssland under tidigt 90-tal för att stärka den demokratiska och ekonomiska utvecklingen. I takt med att nöden ökade för befolkningen ökade många givare insatserna på det sociala området, däribland Sverige.
Antalet givare har varit stort och områdena många. Men samordningen har varit svag, bland annat för att Ryssland inte haft egen kapacitet eller intresse för att koordinera.
Av de bilaterala givarna har USA genom USAID varit störst. En rad andra länder och olika FN-organ, främst Världsbanken, har haft stor verksamhet. Men Världsbanken menar självkritiskt att en annan strategi borde ha tillämpats.
De senaste årens starka ekonomiska utveckling i Ryssland gör att alla givare nu drar ned på eller helt avvecklar sina samarbeten. Redan 2005 beslöt Sverige att påbörja avvecklingen för att till 2010 ha fasat ut allt bistånd till landet. Efter ytterligare ett regeringsbeslut 2007 avslutas nu Rysslandsstödet i snabbare takt.
Sveriges stöd till Ryssland har gått genom Sida, UD och Svenska Institutet.
Svenska fokusområden under strategiperioden:
- Gemensam säkerhet
- Demokratins fördjupning
- Ekonomisk och social omvandling
- Miljö
