Kriget, liksom den islamiska extremism som spritt sig från grannlandet Afghanistan, har drabbat landet hårt. Sedan 1997 råder det fred, men arbetslöshet, narkotikasmuggling och kvardröjande klanmotsättningar bidrar till att hålla oron vid liv. Ingen utmanar dock på allvar president Emomalij Rachmons auktoritära regim och han kan med stöd av nuvarande författningen sitta kvar på sin post till år 2020.
På sovjettiden var bomullsodling och aluminiumtillverkning de viktigaste näringsgrenarna. När inbördeskriget blossade upp 1992 slogs ekonomin i spillror. Minst 60 000 människor dog och hundratusentals drevs på flykt. Fattigdomen ökade och folkhälsan försämrades kraftigt. Många tadzjikiska män flyttade till Ryssland för att få arbete.
Fredsavtalet 1997 gjorde slut på striderna och en samlingsregering tillsattes. Situationen stabiliserades gradvis, och ekonomin blev lite bättre. Finanskrisen 2008 ledde till nya försämringar, när tadzjiker som arbetat utomlands och skickat hem pengar blev utan jobb och måste återvända. Fattigdomen växte på nytt och oppositionen mot president Emomalij Rachmon tog ny fart.
Sidenvägen
Den gamla Sidenvägen från Kina till romarriket löpte genom Tadzjikistan, och silke har odlats i landet i mer än tusen år. Enligt legenden tog en kinesisk prinsessa som giftes bort med en tadzjikisk furste med sig silkesmaskar gömda håruppsättningen till sitt nya hemland.
Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet
