Östtimor utgör den östra halvan av ön Timor norr om Australien. Den västra delen av ön tillhör Indonesien. Östtimor ockuperades av Indonesien 1975, då det gamla portugisiska kolonialstyret upphörde. Under ockupationen och de strider som följde på den dog omkring 200 000 människor.
Under hela ockupationen bekämpade motståndsrörelsen Fretilin Indonesiens militära styrkor. När Fretilins kamp slutligen ledde till självständighet blev gerillaledaren Xanana Gusmao det fria Östtimors första president. José Ramos-Horta, ledare för östtimorianer i exil under ockupationen, fick tillsammans med den katolske biskopen i Dili, Carlos Felipe Ximenes Belo, Nobels fredspris 1996.
Men de förhoppningar som hade knutits till självständigheten fick sig en törn när inre stridigheter inom den unga nationen 2006 nära nog ledde till inbördeskrig. En internationell fredsstyrka har sedan dess garanterat säkerheten på plats.
De flesta östtimorianer lever på småskaligt jordbruk, men kaffe odlas för export. Fyra av tio invånare är enligt FN-beräkningar fattiga och arbetslösheten är stor. Östtimor tar emot mycket bistånd utifrån.
Rikt på olja
Ute i Timorsjön, som skiljer Östtimor från Australien, finns mycket olja och naturgas. Förhoppningen är att dessa tillgångar ska ge landet stora inkomster i framtiden. Redan i dag kommer nästan alla Östtimors intäkter till statsbudgeten från oljeutvinningen, men oljeindustrin ger få jobb åt invånarna.
Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet
