Sverige har via Sida bidragit med cirka 20 miljoner dollar och är därmed ett av de enskilda länder som bidragit med mest pengar. Pengarna har tillsammans med övriga donationer fördelats på olika lokala projekt genom Multi-Donor Fund, MDF. Ett av de största är och har varit att bygga och renovera hus åt alla som förlorade sina hem i tsunamin. Projektet kallas REKOMPAK och har fått totalt 85 miljoner dollar av MDF.
Utöver omfattade renoveringar och nybyggen har REKOMPAK även hjälpt till att återställa och utveckla en fungerande infrastruktur i de nybyggda bostadsområdena. Med 8 000 nybyggda hem och cirka 7 000 renoverade låter detta som en framgångssaga, men projektet har inte varit helt problemfritt.
I det nybyggda området Lambung, strax utanför centrala Banda Aceh, står till exempel flera av de nybyggda husen tomma. Några hus ser bebodda ut med växter på trapporna och början till en växande trädgård, men de flesta hus står på leriga plättar utan minsta tecken på liv. Tittar man in genom fönster så finns det oftast inget annat än omålade väggar. Hela 27 procent, eller 1 300 av de nybyggda hem som byggts för donationspengar, står fortfarande tomma.
– Detta ser vi som ett allvarligt problem, säger Sri Probo, ansvarig för REKOMPAK.
En av orsakerna är korruption. Även om Indonesien på senare år har gjort framsteg och klättrat upp några steg på Transparency Internationals korruptionsindex, har det visat sig att korruptionen gjort avtryck även i hjälparbetet efter tsunamin. I flera byar har till exempel den lokala eliten, ofta inklusive ”bychefen”, ordnat mer än en bostad till någon släkting. I vissa fall var andra boendeprojekt involverade i uppbyggnaden av samma by, vilket gav ett överskott på hus.
– När oegentligheter har upptäckts, har utbetalningar stoppats tills pengarna för de överskjutande andelarna har återbetalats, men det finns förmodligen en del fall som kan ha undgått kontrollen, säger Sri Probo.
Det finns också andra orsaker till att hus står tomma. Tsunamin tog livet av hälften av invånarna i vissa byar och lämnade barn föräldralösa – många har förlorat hela sina familjer. Det har inneburit att de har flyttat till släktingar i andra byar, men ändå fått hus tilldelade till sig i sin hemby. Projektets ledning försöker, med ägarnas tillåtelse, att hyra ut de husen tillfälligt, tills ägaren är redo att flytta in.
Annika Siwertz, biståndsråd vid ambassaden i Jakarta, är medveten om korruptionsproblemen:
– Det finns alltid en risk för korruption i det indonesiska samhället. Och det finns heller inte någon möjlighet att garantera att korruption inte förekommer.
Åtminstone inte i det direkta arbetet med återuppbyggnaden. I stället har Sida en separat finansiering av organisationen AJI (Alliance of Indonesien Journalists). Syftet med AJI är delvis att lyfta fokus på återuppbyggnaden i Aceh och delvis för att utveckla metoder för ett samarbete mellan media och det civila samhället, till exempel Indonesian Corruption Watch.
I det stora hela är dock Annika Siwertz tillfreds med hur återuppbyggnaden har gått.
– Den rapport som gjordes 2008/09 visade att projekten varit meningsfulla och inför den avslutande perioden behöver man nu lägga mer energi på att stärka lokala myndigheter, så att det som åstadkommits inom fonden kan förvaltas på ett hållbart och långsiktig sätt.
