Scenen hade varit fullständigt otänkbar för bara några månader sedan. I talarstolen stod en representant för den styrande regeringens informationsministerium och pratade självironiskt om censuren som hans eget ministerium svarade för. Bland utfrågarna fanns journalister som fängslats eller tvingats i exil för över tjugo år sedan. Nu var flera av dem för första gången tillbaka i landet.
Syftet med konferensen, som finansierats av Sverige, Danmark och Norge, var att bidra till en öppning i Burmas medieklimat och lägga grunden till en diskussion om en ny medielag. I konferensen deltog ledande burmesiska journalister som under lång tid verkat i exilen. En av dessa var Toe Zaw Latt, chef för Radio- och tv stationen Democractic Voice of Burmas redaktion i Thailand:
– Det här är första gången på tjugofyra år som jag är tillbaka i landet så visst är det fantastiskt! För ett år sedan hade det som nu sker varit otänkbart. Därför är det otroligt uppmuntrande att få vara med i vad som ser ut att bli början på en ny tid för pressfriheten i Burma, säger Toe Zaw Latt.
Tjugo år av militärstyre har lett till att Burma kommit långt efter i den demokratiska utvecklingen, jämfört med grannländerna. Om Burma ska komma ikapp så krävs det att utvecklingen nu går snabbt menar Toe Zaw Latt.
– Samtidigt är det som nu sker på medieområdet en förändring uppifrån, och det kommer att ta tid innan det som sägs här också förverkligas i praktiken. Den största utmaningen blir därför att förvandla alla dessa ord till handling, fortsätter Toe Zaw Latt.
En ny medielag ska enligt informationsministeriet slopa censuren. Ett oberoende Press Council ska vara mediebranschens självreglerande instans, om än säkerligen inom vissa gränser. Men än så länge finns inga detaljer klara.
Hur mycket kan man lita på det som sägs, och riskerar inte talet om reformer att bara bli ett spel för gallerierna?
Under konferensen deltog också medieexperter och journalister från andra delar av världen som delade med sig av erfarenheter kring medieutveckling, pressfrihetsfrågor och utbildning av journalister.
– Det är tydligt att regeringen vill flytta fram positionerna. Mitt intryck är att de liberala krafterna står mot de hårdföra inom regeringen. För liberalerna – som vill att allt ska vara öppet – blir den här konferensen ett sätt att flytta positionerna, menar Johan Romare som är chef för Medieinstitutet Fojo i Sverige och som själv deltog i konferensen.
Aung Zaw, chefredaktör för tidningen Irrawaddy som ges ut i exil, var också försiktigt optimistisk, samtidigt som han varnade för att regimen inte vill se en full pressfrihet. Snarare är det troligt att man försöker ”anpassa” de burmesiska presslagarna efter dem i Singapore eller någon annan totalitär stat i Sydostasien.
– Men det kan vi aldrig acceptera. Burma måste få fullt pressfrihet och ingenting annat!
Bengt Ekman är ansvarig för Sidas program för Burma. Han ser stödet till konferensen som en del i det svenska arbetet för demokrati och yttrandefrihet:
– Fria medier är en grundpelare i en demokrati. Därför har Sida tagit till vara varje möjlighet att stödja uppbyggnaden av en oberoende mediesektor i Burma de senaste åren, berättar Bengt Ekman.
Förutom exilmedia har Sverige även kunna stödja en del medieprogram i Burma. Ett exempel är stödet till Yangon Film School som de senaste åren producerat flera internationellt uppmärksammade dokumentärfilmer, ofta med fokus på vardagsliv i Burma. Filmskolan har under de år den funnits bidragit till att utbilda en ny generation av unga dokumentärfilmare.
– Dokumentärfilmen har inte varit lika hårt drabbad av censuren som annan medieverksamhet, samtidigt som den spelar en viktig roll i demokratiska samhällen. Därför känns det väldigt bra att vi kunnat bidra till att verksamheten utvecklats, fortsätter Bengt Ekman.
