På så sätt ökar kunskapen om de behov som fattiga människor har, samtidigt som man får en uppfattning om hur samhällsservicen fungerar på lokal nivå. På längre sikt är målsättningen att den information som samlas in ska användas i dialog med den bangladeshiska regeringen för att försöka förbättra samhällsservicen.
Mita vill bli läkare
Mita går i fjärde klass och hjälper själv till för att betala kostnaden för sin utbildning. Hon vill gärna bli läkare när hon växer upp men hennes föräldrar är bekymrade. Under förra årets besök vädjade de i en intervju:
– Hjälp Mita med hennes utbildning eftersom vi är analfabeter och inte har råd med det stöd som hon behöver, sade föräldrarna.
När handläggarna besökte familjen ett år senare berättar Mita att hon fortfarande vill bli läkare men eftersom hon inte klarade matematik och engelska i skolan så måste hon gå om ett år.
Ett extra år i skolan kostar motsvarande 140 svenska kronor för uniform, skor, böcker, pennor och liknande. Den extraundervisning som Mita får kostar ytterligare 10 kronor per månad.
Alla bidrar till familjen
– Vi har inte kunnat spara något under det här året, berättar Mitas far som säljer kakor vid bussterminalen.
Detta trots att alla sju medlemmarna av familjen tjänar pengar och bidrar till familjens försörjning.
För att själv kunna bidra till sin egen undervisning har Mita och hennes svägerska börjat arbeta hemifrån. De syr paljetter på traditionella klänningar och kan på så sätt tjäna 30 kronor i månaden om de arbetar en eller två timmar om dagen.
Ett sätt att få kunskap om de fattigas verklighet
Intervjuerna med Mita och hennes föräldrar är ett exempel från satsningen Reality Check, där forskare besöker samma familjer varje år under fem års tid. De bor minst fyra nätter hos familjerna, delar deras vardag och lyssnar på dem. Syftet är att förstå de fattigas verklighet och undersöka om samhällsservicen verkligen når de fattiga.
Reality Check fokuserar på hälsa och undervisning och är extra viktigt eftersom informationen kommer direkt från de fattiga och från de som levererar service till dem.
Studien startade 2007 och kommer att upprepas fem gånger fram till 2011. Det är en ”lyssnande” studie, där handläggarna får en bild av de fattigas vardag och verklighet. De fattiga själva styr samtalen. Eftersom studien upprepas under fem år är det huvudsiktliga fokuset på om och på vilket sätt de upplever en förbättring i sin vardag.
Till exempel har studien visat att människor inte vågar klaga på dålig hälsovård av rädsla för att det kan äventyra den lilla vård de får.
Inom utbildning har det till exempel visat sig att pojkar i högre grad än flickor hoppar av skolan och att det ofta sker på eget bevåg och inte enbart är av ekonomiska skäl eftersom det skett mot föräldrarnas vilja.
