Det lilla vattenkraftverket servar 300 familjer med el sedan det blev färdigt för ett år sedan. Hela byn var med och betalade och arbetade för att det skulle blir klart.
- Vi fick två miljoner afghani från utvecklingsprogrammet nationella solidaritetsprogrammet för anskaffningen, men vi bestämde att vi skulle ha en mer kraftfull generator så vi samlade ihop mer pengar i byn, berättar Mulana stolt.
Byn lyckades till slut få fram en tredjedel av den totala kostnaden för vattenkraftverket. En enorm insats för en by i ett fattigt område på landsbygden.
När utvecklingsprogrammet startade bildades ett utvecklingsråd i byn, precis som i nästan alla andra byar i landet. De kom snabbt fram till att elektricitet var det viktigaste för utvecklingen i deras by. De tog kontakt med provinskontoret och deras förslag gick igenom.
- Innan vi byggde kraftverket fick alla som ville ha ljus på kvällen använda oljelampor och köpa olja. Det var både osäkert och dyrt, förklarar Mulana Farahudin.
Många byar i området har arbetat hårt för att få el. Nu har flera byar små kraftverk i det här distriktet. Nu betalar varje familj 35 afghani (ungefär 5 kr) per månad för att få använda el. Avgifterna använder de till underhåll. Det finns en stark känsla av delat ägarskap i byn.
- Två gånger har den starka floden förstört inloppet till kanalen som ska leda vattnet fram till turbinen, men båda gångerna har vi lagat den tillsammans, säger Mulana.
I Pase Konda producerar kraftverket bara el på kvällen och natten. Under dagtid låter man inte vattnet flöda in i systemet eftersom det är lerigt och då ger mer arbete med rengöring.
Att byn bara har tillgång till el på kvällen och natten tycker inte Mulana Farahudin är något problem.
- Det är framförallt på kvällarna som vi behöver elektricitet, men om behoven förändras kan de öka produktionen även till dagtid. För det är byrådet som styr.
