Zimbabwe blev självständigt 1980. Alltsedan dess har Robert Mugabe suttit vid makten. Landet gjorde tidigt stora sociala framsteg. Men demokratin blev alltmer ansträngd. Korruption och förtryck av oliktänkande smög sig in i systemet.
Zimbabwe hade en väl utvecklad industri och ett produktivt jordbruk, som fram till sekelskiftet dominerades av vita ägare. Cirka 6 000 storbönder ägde den bördiga jorden. Längtan efter egen jord var stark hos en befolkning som under kolonialtiden förflyttats till de minst bördiga områdena.
En viss jordfördelning skedde. 1999 tycktes regeringen och biståndsgivarna överens om en mer långtgående reform.
Protester och förtryck
Men vid det laget var befolkningens missnöje med en alltmer korrupt och ineffektiv regering och allt sämre ekonomi och inkomster stort. Demonstrationer och strejker följde på varandra.
2000 förlorade Zanu-PF för första gången en folkomröstning, när befolkningen sa nej till en författning som skulle ge Mugabe fortsatt stark makt.
I det följande parlamentsvalet vann det nya oppositionspartiet MDC, men genom valfusk och våld behöll regimen makten. Som svar på motgångarna invaderade Zanu-PF:s anhängare de stora gårdarna. Både vita farmare och MDC-sympatisörer mördades.
Nu började tio år av ekonomiskt och politiskt vanstyre. Livsmedelsproduktionen sjönk katastrofalt, oppositionella fängslades och mördades, inflationen löpte amok, fabriker stängde. De senaste åren har halva landets befolkning varit beroende av livsmedelshjälp utifrån.
Fattigdomen är djup och medellivslängden ligger kring 36 år, till stor del på grund av spridningen av hiv och aids.
Nytt hopp efter valseger
2008 lyckades oppositionen vinna parlamentsvalen, medan Mugabe genom brutalt våld behöll presidentmakten.
Förhoppningarna är stora att övergångsregeringen ska lyckas styra landet tillbaka till demokrati och utveckling. Påtryckningar från Zimbabwes grannländer är viktiga för att det ska lyckas.
Inget bistånd till regeringen
Sverige har bistått landets befolkning under alla år, bland annat genom stöd till hälsovård och utbildning. På senare år har givarna gått över till humanitärt bistånd genom FN och enskilda organisationer. Man har undvikit stöd till regimen direkt. Inte heller nu går biståndet genom regeringen på grund av Zanu-PF:s fortsatta inflytande.
Ett mer omfattande bistånd bygger på följande kravlista från givarna:
- Det humanitära biståndet får inte politiseras
- Lagar och regler måste respekteras
- Den demokratiska processen måste fortsätta
- Landet måste sträva mot makro-ekonomisk stabilisering
Sverige ger i dag cirka 160 miljoner kronor om året i stöd till Zimbabwe. Inget går genom staten. Huvudområdena är:
- Humanitärt stöd, särskilt till utsatta barn
- Demokratistöd genom enskilda organisationer
- Stöd till arbetet mot hiv och aids
