2007 bildade en grupp journalister och redaktörer, med viktigt svenskt stöd, ett oberoende medieråd (VMCZ). Rådet arbetar för att få bort den strikta regleringen av vilka medier och vilka journalister som får licens för att verka.
– Allt vi vill är egentligen att upprätta en professionell journalistik, säger John Gambanga, som leder VMCZ. I dag har vi regeringstrogna och några få regeringskritiska medier. Vad vi behöver är oberoende medier, som inte stödjer någon sida.
En av ingredienserna i det svenska stödet är journalistutbildningen genom det svenska institutet FOJO.
Om man besöker Zimbabwe är det lätt att inse hur viktigt det är med oberoende medier. Nyhetsrapporteringen är oerhört vinklad till förmån för det gamla regeringspartiet. Den kritiska diskussionen är portförbjuden.
Trots bildandet av en övergångsregering fortsätter det gamla politiska gardet att bevaka sitt revir. Men påtryckningarna blir allt starkare för yttrandefrihet i landet. En viktig påtryckargrupp är medieinstitutet MISA, som sedan många år får Sidas stöd.
Kultur är ingen lyx
Kultur kan tyckas vara en lyx i ett land där folk lider nöd. Men kulturen kan också vara ett andningshål i en repressiv stat, och genom kulturen kan människor uttrycka sina tankar och drömmar och stå starkare mot förtryck. Kulturen är också en del av yttrandefriheten.
Sida har därför under många år stött kulturen i Zimbabwe. Stöd har gått till bland annat barnlitteratur, musik och teater. Många pjäser som skildrar sociala förhållanden har genom vårt stöd uppmuntrat till diskussioner människor emellan.
Oberoende kulturfond fördelar anslag
Sedan några år tillbaka finns en kulturfond i Zimbabwe som vi varit med om att bilda och som vi finansierar. Fonden har en självständig ledning, som utan någon styrning från oss fördelar medel till mängder av olika kulturprojekt.
– Förra året finansierade vi 140 projekt, berättar Farai Mpfunya, kanslichef på kulturfonden.
Fondens mål är att bidra till utvecklingen av landets kultursektor. Både professionella kulturarbetare och små lokala grupper och enskilda kan få stöd. En del stöd går till grupper av konsthantverkare, som producerar varor till försäljning.
– Det är viktigt, säger Farai Mpfunya, att människor också kan leva av det arbete de utför inom kultursektorn.
