Zambia har fått namn av Zambezifloden, som på gränsen mot Zimbabwe plötsligt störtar ner hundra meter i vad lokalbefolkningen kallar Den dundrande röken (Mosi-oa-Tunya). Det är de mäktiga Victoriafallen, som upptäcktsresanden David Livingstone på 1800-talet döpte efter den brittiska drottningen.
Från självständigheten 1964 till 1991 var Zambia en enpartistat under Kenneth Kaunda. Idag har landet flerpartisystem, men presidenten som också är regeringschef har vidsträckta befogenheter. Oppositionen är djupt splittrad. Landet har över sjuttio etniska grupper och saknar nationalspråk. De sju största språken och det gamla kolonialspråket engelska har officiell status. Nästan hälften av befolkningen lever längs järnvägslinjen från staden Livingstone i söder via huvudstaden Lusaka till det så kallade Kopparbältet i norr.
Zambia har länge präglats av bräckliga institutioner och stort beroende av bistånd. Stora energiresurser har förblivit outnyttjade, bördiga jordar har misskötts. Zambia är ett rikt land med fattiga människor.
Främst gruvindustrin har på senare år visat på stark ekonomisk tillväxt, vilket har bidragit till att antalet fattiga i städerna sjunker. Jordbrukssektorn sysselsätter majoriteten av arbetsföra zambier, men har hittills visat blygsamma resultat. Många bedömare är övertygade om att det finns en stor potential här, både för livsmedelssäkerhet och för kommersiell produktion.
Zambia är en av världens största kopparproducenter och mycket tack vare stigande världsmarknadspriser på koppar och stora utländska investeringar i gruvsektorn har landet de senaste åren upplevt en positiv ekonomisk utveckling. Regeringen försöker ändå minska beroendet av koppar; det var låga kopparpriser tillsammans med misshushållning och korruption som ledde till ekonomisk kris i början av 2000-talet. Istället satsar man bland annat på turismen, som är uppbyggd kring landets orörda natur och djurliv, och på export av snittblommor.
Tillväxten inom gruvindustrin har bidragit till att antalet fattiga i städerna sjunker, men för den stora folkmajoriteten har inte tillväxten gett någon nämnvärd förbättring. De flesta invånare lever ännu av jordbruk till husbehov, men landet är ofta drabbat av torka. Två tredjedelar av befolkningen är fattiga.
Många föräldralösa på grund av aids
En snabb urbanisering har skapat arbetslöshet, bostadsbrist och växande slum. Därtill är Zambia hårt drabbat av hiv/aids, vilket bland annat lett till en kraftigt minskad förväntad livslängd och ökad barnadödlighet. Dessutom har över en miljon barn har blivit föräldralösa på grund av sjukdomen, och i Lusaka finns tiotusentals gatubarn. Hiv- och aidsrelaterade sjukdomar slukar omkring hälften av sjukvårdskostnaderna.
Sverige bidrar till Zambias nationella utveckolingsplan – FNDP
Planen är ett samlingsdokument för regeringens ansträngningar att öka tillväxten och bekämpa fattigdomen. Det långsiktiga målet är att skapa välfärd och arbetstillfällen i det zambiska samhället.
Sveriges fokusområden i Zambia:
- Energi
- Jordbruk
- Hälsa
- stöd till civilsamhället
Läs mer om Sidas arbete i Zambia
