Uganda blev självständigt från kolonialmakten Storbritannien 1962 och på 1960-talet var landet ett av de rikaste i Afrika. Det relativa välståndet föröddes under diktatorn Idi Amins blodiga regim 1971–1979, då flera hundratusen människor dödades och många fördrevs från landet.
Sedan 1986 har president Yoweri Museveni och hans politiska organisation – som numera är ett politiskt parti, Nationella motståndsrörelsen (NRM) – styrt landet. 2005 infördes flerpartisystem men den politiska oppositionen motarbetas fortfarande.
Under många år pågick i stort sett oavbrutet strider mellan Musevenis regeringsstyrkor och olika gerillarörelser. Den gerillagrupp som orsakat störst lidande för civilbefolkningen är Herrens motståndsarmé (LRA) som 1987–2006 utkämpade ett gerillakrig från baser i norra Uganda och södra Sudan. I dag har rebellrörelsen jagats ut ur landet och merparten av internflyktingarna har återvänt till sina byar.
För dessa människor behövs nu såväl system för rättsskipning och försoning som återuppbyggnad av infrastruktur och service, inte minst i form av skolor, hälsovård och tillgång till vatten. Även skapandet av försörjningsmöjligheter för dessa människor är en viktig del av utvecklingsarbetet i norr.
Uganda har, det demokratiska underskottet till trots, utvecklats starkt sedan 1970- och 1980-talens blodiga diktaturer. Den ekonomiska tillväxten har under många år tillhört en av kontinentens högsta och ekonomin har diversifierats betydligt. Uganda har ett gynnsamt klimat, bördiga jordar och rika naturtillgångar. Oljefynd som gjorts i landets västra del väntas snabba på tillväxten. Merparten av befolkningen lever dock fortfarande på småskaligt jordbruk.
Fattigdomen har nästan halverats sedan 1992. Men den sociala och ekonomiska utvecklingen har varit geografiskt ojämn och landet präglas fortfarande av stora regionala skillnader och orättvisor. För att den ekonomiska tillväxten ska gagna även de fattigaste och mest utsatta krävs en stark politisk vilja till rättvis och jämlik fördelning av resurser. Korruption och dålig infrastruktur hämmar också utvecklingen.
2003 infördes fri grundskola för alla barn i Uganda och några år senare togs alla avgifter bort även för högstadiet och gymnasiet.
Kvinnor innehar höga poster inom politik och förvaltning. Ungefär var tredje parlamentsledamot och drygt var fjärde minister är kvinna.
Uganda har varit ett av de värst aidshärjade länderna i världen. Men det är också det första land i Afrika som lyckats bekämpa epidemin på ett effektivt sätt och idag ligger andelen smittade kring sju procent.
Ugandas utvecklingsplan för att öka tillväxten och därmed minska fattigdomen ligger till grund för stora delar av Sveriges stöd. Planen utgör ett steg mot det långsiktiga målet att förvandla Uganda till ett medelinkomstland inom 30 år. Planen fokuserar på tillväxt, sysselsättning och välstånd för alla.
Sveriges fokusområden i Uganda:
- Demokratisk samhällsstyrning, inklusive fred och säkerhet
- Hälsa och hiv/aids
- Privatsektorutveckling
- Forskning
