På 1800-talet koloniserades Somalia av Storbritannien och Italien. Efter självständigheten 1960 följde en tid av svag ekonomisk utveckling, korruption och rivalitet mellan klanerna. 1969 tog militären makten, under ledning av Mohamed Siad Barre som försökte forma landet efter sovjetisk förebild. Efter hans fall 1991 utbröt inbördeskrig då olika klanmiliser – och senare islamistgrupper – konkurrerade om inflytande. Sedan dess har Somalia saknat en fungerande centralregering.
I Somaliland, som utropade sig som självständigt 1991, och regionen Puntland i norr har läget varit lugnare.
De ständigt uppblossande striderna och bristen på central styrning har skadat landet på flera sätt:
• Utbildningsnivån är låg, nästan fyra femtedelar av befolkningen är analfabeter.
• Barnadödligheten är bland de högsta i världen, många barn dör innan de har fyllt fem år.
• Uppskattad livslängd är 51 år.
Ett fredsavtal i Kenya 2004 ledde till att ett övergångsstyre bildades. 2011 undertecknades en fredsplan av flera somaliska ledare och året därpå skapades ett nytt klanbaserat parlament, som i sin tur har valt en ny president. Den nya regeringen står inför mycket stora utmaningar, till exempel att inrätta statliga institutioner.
Både övergångsstyret liksom den nya regeringen har bara kontrollerat en mindre del av landet. Stora delar av mellersta och södra Somalia behärskas av olika islamistgrupper, främst det militanta al-Shabab. På senare år har dock al-Shabab försvagats något och allt större områden kontrolleras av regeringstrogna trupper. Säkerheten är dock fortsatt ett stort problem och ett hinder för utvecklingsinsatser.
Somalia utgörs till största del av träd-, gräs- eller busksavanner. En stor del av befolkningen försörjer sig på boskapsskötsel. Återkommande torrperioder skapar stora problem. 2011 drabbades regionen av den svåraste torkan på 60 år och i Somalia avled tusentals människor av svält. Läget försvårades av att al-Shabab på många håll hindrade hjälporganisationer från att bistå befolkningen.
Under flera perioder har stora delar av Somalias nio miljoner människor varit på flykt, både i landet och utomlands. 2007 beräknades antalet interna flyktingar vara 400 000. Nästan lika många var på flykt i andra länder.
Men mitt i kaoset finns det områden som utvecklas. Frånvaron av kontrollerande övergripande organ har gjort att den privata sektorn har utvecklats i snabb takt. Det gäller framför allt småskalig tillverkning, tjänster som tidigare monopoliserats eller dominerats av den offentliga sektorn. Det har också skett privata investeringar i kommersiella företag och inom hotell, transport och service, framför allt från somalier som bor utomlands.
Det övergripande målet med Sidas arbete i Somalia är att främja varaktig försoning, stabilitet och återupprättande av ett effektivt samhällsstyre. Det gör vi genom
• Att fördjupa fred, förbättra säkerhet och etablera gott samhällsstyre.
• Investera i människor genom förbättrade sociala tjänster
