År 2001 inledde the Institute of Research and Dialogue for Peace (IRDP) sitt arbete med att hjälpa rwandier att konfrontera sin mörka historia och bidra till landets omfattande försonings-process.
Projektet inleddes i en tid och i en situation då undertryckta stämningar sedan folkmordet skapat en genomträngande misstro i det rwandiska samhället. I sin rädsla för att tända en ny gnista till konflikt hade regeringen länge undvikit att diskutera de känsliga frågor som delat landet sedan katastrofen. Tystnaden behövde brytas.
IRDP kunde i egenskap av oberoende aktör långsamt vinna folkets förtroende. Genom att skapa olika forum för debatt, såväl i dialogklubbar på landsorten som i politiska intressegrupper på nationell nivå, gavs människor en plats att ventilera och bearbeta de tabubelagda ämnen som skapat svåra klyftor i landet.
Dialogklubbar ger folket en röst
Ett av IRDP:s viktigaste initiativ har varit att engagera fattiga människor på landsbygden i samhällsdebatten. Genom att starta dialogklubbar, där familjer på olika sidor konflikten möts, har en plattform skapats för ”vanliga” rwandier att göra sin röst hörd.
Samtalen har berört känsliga frågor i sviterna av folkmordet men också lett till ekonomiska samarbeten som knutit deltagarna närmare varandra.
De regelbundna mötena, två gånger i månaden, leds av en moderator som utbildas av IRDP. Ett viktigt fokus för diskussionerna är naturligtvis den konfliktfyllda historien men även bredare frågeställningar kring bristerna i Rwandas unga demokrati.
Öppnare dialog stärker demokratin
Målet för IRDP har varit att skapa en genomgripande samhällsdebatt, från bönder till ministrar. Dialogklubbarnas möten filmas därför och visas för intressegrupper på nationell nivå. Landets hierarkiska politiska traditioner har tidigare begränsat fattiga människors möjlighet att komma till tals. Genom IRDP:s effektiva spridning av filmer och mötesprotokoll har detta förändrats.
En fråga som diskuterades livligt i dialogklubbarna var varför oppositionspartier inte representerades på lokal nivå. Diskussionen tog sedan fart även i de nationella grupper som sammansatts av IRDP. Sannolikt bidrog debatten till att skynda på den nya lag som idag tillåter andra politiska partier att etablera sig ute i distrikten.
Den sittande regeringen är dock väldigt försiktig, rädslan för nya konflikter bromsar reformtakten och gör vägen mot en öppen demokrati krokig. Även bland folket är frågor kring etnicitet ännu oerhört laddade. Rwanda behöver tid men ett första frö mot ett öppnare samhälle är sått.
