Vattnet kring Joaos plastbalja där han rör runt små och medelstora stenar blir gulbrunt, nästan rött. Att vaska bort jorden för att få stenarna rena och kunna utvinna guld görs i vattendrag i det guldrika Moçambique precis som i Zimbabwe. Men jord och slam som rörs upp genom vaskningen smutsar ner floderna, vars vatten används både för bevattning och för att tvätta kläder av de kringboende. På vissa ställen lagras de här sedimenten så att floder och bäckar helt slammar igen. Det är därför som Joao inte står i floden. Han står i en damm som anlagts nedanför stenbrottet där guldgruvan ligger, och det använda vattnet går inte vidare ut i vattendragen.
Joao vaskar guld vid
Pungwefloden. Numera gör
han och de andra gruvarbetarna
det i en särskild damm så att inte
det smutsiga slammet rinner ut
och förstör floden.
- Jag bär ner stenkrosset från berget och vaskar det här i dammen. Jag tar det inte till floden, för att vaska där gör floden död. Det är därför jag vaskar här i dammen. Det är stor skillnad mot tidigare och människorna som bor i området är nöjda, säger han.
Joao är 32 år och bor nära Pungwefloden i byn Munena i norra Moçambique tillsammans med sin fru och sina tre barn. Han har arbetat med att vaska guld i några år nu. Joao är medlem i en lokal ”asociaçao”, en sammanslutning där guldvaskare organiserat sig för att förbättra sina villkor. Föreningen har också representanter i en kommitté kopplad till ett svenskstött vattenadministrationsprogram, Pungweprogrammet.
Sedan 2002 har man arbetat med att hitta sätt där Zimbabwe och Moçambique gemensamt ska bli bättre på hantera Pungweflodens vatten på ett hållbart sätt. Pungwe flyter genom de båda länderna och längs med dess stränder bor över en miljon moçambikier och zimbabwier. Vattnets kvalitet är avgörande för dessa människor. Många av dem har floden som sin enda vattenkälla. Vattnet används också för bevattning, både för små och medelstora jordbruk och jordbruksindustrier.
Att ha koll på vattenmängden, för att kunna förutse översvämningar och torka, har avgörande betydelse både för säkerheten för dem som bor längs med floden och för att kunna anpassa jordbruket för att maximera skördarna och inte förlora sina planterade grödor. Nedsmutsningen av de gemensamma vattendragen, bland annat genom guldutvinning både i Moçambique och i Zimbabwe, är ett av problemen som man försökt hitta lösningar på inom ramen för Sidaprogrammet. Genom programmet utbildas guldvaskare i den nya tekniken och dess fördelar.
- Nu uppmanar vi andra i byn att använda samma system, att inte vaska i floden. Jag har fått information och nu överför jag den till andra, säger Joao.
Genom Pungweprogrammet har man uppmuntrat att guldvaskarna organiserar sig i föreningar och genom att använda miljövänliga metoder gynnas både deras status gentemot myndigheter och de boende i närsamhället runt floden.
- Genom föreningen har jag fått en säkrare inkomst i slutet av månaden för att försörja min familj, säger han och torkar av händerna på den nu rödfärgade Obama-t-shirten, som en gång kanske haft en annan kulör, och går iväg med sin balja med småsten som ska vaskas vidare i gruvschaktets maskin där guldet slutligen samlas upp.
Fakta
- Omkring 1,2 miljoner människor beräknas bo längs med Pungwefloden som flyter genom norra och östra Zimbabwe och centrala Moçambique. Att samarbeta kring den gemensamma naturresurs som floden utgör och skapa en hållbar förvaltning och användning av vattnet är en förutsättning för såväl hälsa som miljö och jordbruk.
- Pungweprogrammet genomförs av den moçambikiska regionala institutionen Administração Regional de Águas do Centro och Zimbabwes nationella vattenmyndighet med finansiering av bland annat Sida, men även med pengar från länderna själva.
- Mellan åren 2001 och 2007 stöttade Sida programmet med 30 miljoner kronor. Sida har beslutat att finansiera en ny fas av programmet, med ett visst ändrat fokus, mellan 2007 och 2012 med 117 miljoner kronor.
- Genom programmet har man skapat system för att mildra effekterna av översvämningar och torka, förbättra mark-och vattenanvändning, man har förbättrat expansionsmöjligheter inom jordbruk och industrin och livsmedelssäkerheten samt minskat konflikten mellan vattenanvändare på nationell och bilateral nivå.
