Namnet Liberia kommer av det latinska ordet liber som betyder fri. Landet bildades i mitten av 1800-talet som en fristad för före detta slavar från USA. De bildade en överklass som styrde landet fram till att militären tog makten i en kupp 1980. Det blev början på en period av oro och ekonomiskt förfall. Läget förvärrades ytterligare 1989 då ett uppror lett av Charles Taylor utlöste ett blodigt inbördeskrig. Flera fredsavtal slöts, men följdes av nya strider. Först 2003 väcktes hoppet om en mer varaktig fred. En FN-styrka på upp till 15 000 man har hjälpt till att återupprätta säkerheten och avväpna milisgrupperna. Men såren efter kriget är djupa och säkerhetsläget är beroende av hur väl statens legitimitet utvecklas bland medborgarna, speciellt avseende medinflytande och decentralisering.
2005 fick Liberia Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president, Ellen Johnson-Sirleaf . Två år tidigare hade ett fredsavtal undertecknats som gjorde slut på det 14 år långa inbördeskriget. Sedan dess har situationen i landet långsamt blivit bättre. En av regeringens första insatser var att förse delar av huvudstaden Monrovia med elektricitet och vatten.
Men fortfarande lever sex av tio liberianer i fattigdom och en stor del av befolkningen deltar inte i det politiska livet. En stor majoritet livnär sig på sitt eget jordbruk och fiske.
Eftersom få haft chansen till högre utbildning fungerar statsapparaten dåligt. Istället finns många informella maktnätverk som verkar parallellt med de formella strukturerna. Korruption är vanligt vilket gör att förtroendet för rättsväsendet är lågt, även om förhållandena har blivit bättre under senare år.
Trots att freden har stärkts är respekten för mänskliga rättigheter mycket låg. Kvinnor och flickor har det särskilt svårt i Liberia. Under inbördeskriget användes våldtäkt som ett vapen för att skrämma och förödmjuka civilbefolkningen och många kvinnor blev utsatta. Fortfarande är våldtäkt det näst vanligaste brottet i landet och de flesta av offren är barn. En ny lag mot våldtäkt antogs 2006 och regeringen har kampanjer för att minska det sexuella våldet. Därför handlar en del av dialogen mellan Sverige och Liberia om hur FN:s resolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet, ska genomföras.
Nästan halva Liberias befolkning är under 15 år. Om den sköra freden ska bestå hänger i stor utsträckning på ekonomin. Om tillväxten är god och många liberianer får del av tillgångarna minskar risken för nya konflikter. Därför förhandlar regeringen om medlemskap i världshandelsorganisationen WTO, samt om ett handelsavtal med EU via sitt medlemskap i västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS. Dessutom vill man försöka öka utländska investeringar i landet när det gäller exempelvis mineraler, skog och gummi. Det finns också en dröm om att det vackra landet, med sin långa kust, ska kunna locka turister i framtiden.
Läget i Liberia är direkt beroende av situationen i grannländerna Guinea, Sierra Leone och Elfenbenskusten. Den politiska situationen är fortfarande orolig på många håll i regionen.
Sveriges prioriterade områden i Liberia:
• demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter
• lantbruksutveckling och näringsliv, inklusive regional och internationell handel.
