Under nästan 1,5 år la Lucy Wairimu undan av familjens små medel för att spara ihop till sin första get. Geten fick killingar och de i sin tur fick killingar, hon kunde använda mjölken i hushållet och sälja en get här och en där. I dag har Lucy tio getter och har getmjölk både för hemmabruk och till försäljning. Hon har satsat för att göra livet bättre för sin familj.
- Vi fick hämta vatten långt borta. Det första jag gjorde med pengarna jag fick från försäljningen var att dra in vatten. Jag fortsatte. Så sålde jag en till get och såg till att vi kunde bygga en latrin, berättar Lucy stolt.
Höga murar omgärdar den lilla marken där majs- och bananplantorna vajar höga mellan pumpa- och bönodlingar. Där tre kor och många hönor samsas med getter och ett boningshus av korrugerad plåt, brädor och jordgolv. Så stoltheterna: kranen med rinnande vatten, torrtoaletten i eget hus precis vid ingången och strax intill ligger bygget av familjens nya hus.
Från att ha ägnat två till tre timmar dagligen åt att hämta vatten fick Lucy och hennes familj tid över till sådant som kan ge inkomster. Istället för att göra sina behov i ett hål i marken med plastskynken runt, kan de nu stänga dörren om sig samtidigt som de minskar föroreningar i marken och spridning av sjukdomar.
Lucy lutar huvudet mot getens mage och håller en burk under spenarna medan hon mjölkar. Ungefär tre-fyra liter om dagen blir det. Hon behåller en liter själv till familjen och säljer flera liter varje dag. Dottern Milka tar mjölken från sin mamma för att värma den på spisen till barnbarnen. För trots att Lucys alla barn är vuxna nu så bor, förutom Milka och hennes dotter, ytterligare fem barnbarn på gården sedan föräldrarna dött.
För tre år sedan fick Lucy information om att de som var intresserade av att bli getbönder skulle träffas. Lucy, som inte hade något jobb, tyckte att det lät intressant och gick på ett möte följande måndag. Av en jordbruksexpert fick de reda på alla fördelar med getuppfödning.
- På nästa möte kom Martin igen och berättade hur vi skulle utfodra getterna. En ko äter 75 kilo vilket föder sex getter. Han berättade också att en liter getmjölk säljs för 100 shilling (8 kronor) medan komjölk ger bara 30 shilling.
- Vi bestämde att starta en grupp och tillsammans spara pengar för att kunna köpa getter, minns Lucy.
Nu funderar Lucy på att göra sig av med de tre korna och istället utöka getuppfödningen eftersom den ger mer tillbaka i form av inkomst och bättre hälsa.
- När jag började med getter hade jag högt blodtryck. Jag började sedan sakta dricka getmjölk och jag blev mycket bättre. Mina barn är verkligen friska. De får inga sjukdomar, varken malaria eller annat. Getmjölken har varit bra för vår hälsa.
Klockan är strax efter åtta på morgonen och en liten grupp män och kvinnor börjar samlas i en cirkel i skuggan hemma hos Lucy. De slår sig ner i de ljusblå platsstolarna så långt de räcker och sätter sig sedan på höbalar och träpallar. Mjölkgetbönderna träffas en gång i månaden och diskuterar allt som har med gethållning att göra. De sparar pengar tillsammans för att kunna köpa getter, lånar hangetter för parning och förhandlar priser på getter och getmjölk.
Martin Ng´ang´a är ansvarig för det här området inom programmet National Agriculture and Livestock Extension Programme, NALEP, som en av deras 7000 jordbruksexperter runt om i landet. Idén går ut på att bönder med gemensamma intressen bildar grupper och sedan själva ber om stöd och hjälp om exempelvis bästa metoderna inom olika jordbruks- och djurhållingsgenren. Småskaliga bönder ges därmed möjlighet att bli effektivare och få bättre avkastning av sina produkter.
Den här gruppen efterfrågar själva vad de vill lära sig och driver arbetet själva, säger Martin Ng´ang´a, som deltar i mötet hemma hos Lucy och Moses, en av landets 20 000 bondegrupper inom NALEP.
Engagemanget och styrkan i att själva kunna förändra är stommen till getböndernas framgång. Tillsammans har de kunnat göra fattigdomen mer dräglig för miljontals familjer.
- Jag är verkligen glad för gruppen. Den har gett mig styrka. Utan gruppen hade vi inte varit så friska som vi är idag.
