- Först ville min man inte att jag skulle delta i arbetet och utbildningen. Men när jag började tjäna lite pengar blev han positiv, säger Alemtsenay Brenany Abers medan hon tar en paus i det lilla tvätteriet.
Alemtsenay Brenany Abers.
Alemtsenay ser trött ut. Ett fattigt liv är ofta ett slitsamt liv. Här på det lilla tvätteriet i en av huvudstaden Addis Abebas fattigare stadsdelar tjänar Alemtsenay trots allt några kronor och har sällskap av sin grupp väninnor. Arbetet har också medfört att hon känner bättre till sina rättigheter och tror mera på sina egna möjligheter.
Tvätteriet är inrett i ett plåtskjul på en verkstadsgård där ett antal andra små hantverksindustrier också är inhysta. När de 55 kvinnorna fick hyra lokalen och dessutom fick en beställning från universitetet för tvättning av 1600 lakan, så tyckte de att framtiden började se lite ljusare ut.
Kvinnor från slummen
Alemtsenay och hennes väninna Sebre Abera Gebreyesus tillhör de fattigaste i det fattiga Etiopien. De bor i ett av Addis Abebas många slumområden, inkilade längs sluttningar och raviner i den växande huvudstaden.
Sebre Abera Gebreyesus.
Alemtsenay arbetade tidigare på en bensinstation men blev sjuk och förlorade jobbet. Hennes man är daglönare, liksom vänninan Sebre Aberas man. Det innebär att de egentligen är arbetslösa, men att de då och då får påhugg på något bygge eller för att till exempel rensa diken längs vägarna. Alemtsenay har ett barn och Sebre Abera två.
Projekt för arbete
För ett par år sedan blev de utvalda till att delta i ett projekt som Sida finansierade genom den enskilda organisationen Beza. Syftet med projektet var dels att stärka kvinnornas självkänsla och förståelse av sina rättigheter, genom att de organiserade sig och fick utbildning, dels att skapa arbete och inkomster.
Idén var att sätta upp ett tvätteri. De cirka 250 000 kronorna i Sida-bidrag gick bland annat till att köpa åtta tvättmaskiner, några strykjärn, arbetsbord med mera.
Kvinnorna arbetar i grupper två halvdagar var i veckan. Inkomsterna blir väldigt små, kanske någon hundralapp i månaden. Ändå känner de att deras liv förbättrats. Självkänslan är stärkt.
- Nu kan de diskutera, fatta beslut, delegera ansvar, planera arbete och investeringar, säger Genet Lena, grundare av och direktor för Beza.
- Jag kan diskutera på lika villkor med min man, säger Alemtsenay. Jag övertalade honom till exempel att vi skulle hiv-testa oss. Vi diskuterar våra inkomster och jag hävdar alltid mina rättigheter.
Att hon hävdar sina rättigheter är ett minst lika stort framsteg som den lilla extra inkomsten. Kvinnors rättigheter är en central del i utvecklingsarbetet. Tyvärr kan det bli svårare att bistå arbetet för kvinnors rättigheter i Etiopien framöver eftersom en ny lag träder i kraft under 2010 som lägger hinder i vägen.
