Sankara mördades 1987, inte ens 38 år gammal, i ännu en i raden av militärkupper i det utfattiga landet i Västafrika. Sedan dess har Burkina Faso gått från militärstyre till flerpartisystem och marknadsekonomi, men den politiska oppositionen och fackföreningsrörelsen är kringskurna. Rättsväsendet är korrumperat och ineffektivt och anklagas för att inte utreda övergrepp från statsmakternas sida. Mord och försvinnanden förblir ouppklarade.
De flesta burkinier livnär sig på jordbruk eller boskapsskötsel och nästan varannan lever på några kronor om dagen. Ekonomin är starkt beroende av bomullsexport, och de magra jordarna är känsliga för missväxt i det ökenartade klimatet. Jordförstöringen är omfattande och gräshoppssvärmar fördärvar ofta skörden. Det finns få naturtillgångar, guld undantaget, och industrin är outvecklad.
De sociala problemen är stora. Analfabetismen är utbredd, barnadödligheten är hög och medellivslängden är bara drygt 50 år. Vad som ändå gjort Burkina Faso till ett populärt land att arbeta i för utländsk biståndspersonal har varit de många entusiastiska frivilligorganisationerna för miljöfrågor, kvinnors rättigheter eller landsbygdsutveckling.
Afrikanskt filmcentrum
Trots sin djupa fattigdom har Burkina Faso utmärkt sig för en aktiv kulturpolitik. Landet är framför allt berömt för den panafrikanska filmfestivalen FESPACO, som arrangeras i huvudstaden Ouagadougou vartannat år. Festivalen lockar filmentusiaster från hela världen och har stimulerat den inhemska filmindustrin, som blivit en av de ledande i Afrika. Idrissa Ouedraogo är en av de burkinska regissörer som vunnit internationellt erkännande.
Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet
