Botswana brukar kallas för Afrikas äldsta demokrati. Sedan urminnes tider har det funnits ett system med bystämmor där gemensamma beslut fattas om byns angelägenheter och där byhövdingen dömer i enklare tvister. Det har gett landet ett stabil demokratisk grund att stå på.
1966 blev Botswana självständigt från Storbritannien och har sedan dess haft ett flerpartisystem. Grundlagen ger alla människor lika rättigheter, yttrandefrihet råder och det förekommer inte några rapporter om politiska fångar. Men Botswana har kvar dödsstraffet och botswansk lag förbjuder sexuella relationer mellan personer av samma kön. Transparency International rankar Botswana som Afrikas minst korrupta land.
Sedan självständigheten 1966 har Botswana gått från att vara ett av världens tio fattigaste länder till att vara ett av de rikaste i Afrika, till stor del tack vare sin diamantindustri. Den ekonomiska tillväxten har varit hög och en stor del av befolkningen åtnjuter en förbättrad levnadsstandard.
Tung skugga över framgångarna
Men bakom framgångssagan döljer sig ett land med stor fattigdom och enorma inkomstklyftor – en tredjedel av befolkningen lever i djup fattigdom. Problematiken förstärks av hiv och aids som är ett allvarligt hot mot framgångarna.
Botswana är ett av de länder där sjukdomen har fått allra störst spridning. Drygt en tredjedel av befolkningen är smittad och medellivslängden har sjunkit med omkring 20 år, till 41,4 år. Antalet föräldralösa barn ökar med en skrämmande hastighet, från cirka 65 000 år 2000 till uppskattningsvis 200 000 år 2015.
Det politiska ledarskapet är starkt och man har kommit långt i vissa avseenden, som till exempel allmän tillgång till bromsmediciner och införande av rutintestning. Men att ge vård till de drabbade, att ta hand om föräldralösa barn och att klara tillväxten när den arbetsföra befolkningen rycks bort är en stor utmaning för Botswana.
Mål att halvera fattigdomen
Botswanas långsiktiga mål fastställs i “Vision 2016”, som anger landets utvecklingsmål femtio år efter självständigheten. Det övergripande målet är att halvera fattigdomen och skapa generell välfärd för hela befolkningen. Detta ska uppnås bland annat genom ekonomisk utveckling och diversifiering, landsbygdsutveckling, samt fortsatt kamp mot hiv och aids-epidemin. Att öka kvinnors integration i utvecklingsprocesser ses som en viktig del för att bidra till fattigdomsbekämpning.
Vision 2016 operationaliseras i de nationella utvecklingsplanerna (NDP). NDP10 kommer att gälla april 2009–mars 2015. Botswana har på eget initiativ utarbetat en nationell fattigdomsstrategi (NPRS). Dess mervärde består främst i att sätta fokus på fattigdomsfrågan och att på årlig basis följa upp och rapportera fattigdomen.
De områden som Sverige ska fokusera sitt stöd till bestäms utifrån en dialog med Botswana. En ny strategi för selektivt samarbete är under utarbetande. Enligt planerna kommer samarbetet då att fokusera på:
- minskad fattigdom
- minskad spridning av hiv och aids
- ekonomisk utveckling
- miljö och klimat
- demokrati och mänskliga rättigheter
Läs mer om Sidas arbete i Botswana
Nya samarbetsformer
Sverige och Botswana har haft ett omfattande utvecklingssamarbete sedan självständigheten. Det traditionella biståndet avslutades 1998. Då hade landet byggt upp betydande egen kapacitet och hade egna medel till utvecklingen.
Sverige fortsätter dock att stödja Botswana genom aktörssamverkan. Relationerna ska bygga på ömsesidigt intresse och ska på längre sikt leda till att relationerna blir självbärande. Syftet är att aktörssamverkansinsatser ska utformas så att de bidrar till att relationer skapas som på sikt kan leva vidare utan finansiellt stöd från utvecklingssamarbetet.
