Botswana brukar kallas för Afrikas äldsta demokrati. Sedan urminnes tider har det funnits ett system med bystämmor där gemensamma beslut fattas om byns angelägenheter och där byhövdingen dömer i enklare tvister. Det har gett landet ett stabil demokratisk grund att stå på. Det statsbärande Botswanas demokratiska parti har kritiserats för maktfullkomlighet, men landet rankas som det minst korrumperade på kontinenten av Transparency International.
Sedan självständigheten 1966 har Botswana gått från att vara ett av världens tio fattigaste länder till att vara ett av de rikaste i Afrika, till stor del tack vare sin diamantindustri. Den ekonomiska tillväxten har varit hög och intäkterna har bidragit till att social service och hälsovård i landet fungerar väl jämfört med stora delar av övriga Afrika. Trots allmän vattenbrist har nästan alla botswanier i dag tillgång till rent vatten. Men trots makroekonomisk framgång är inkomstklyftorna stora och arbetslösheten hög. Nära hälften av den arbetande befolkningen är sysselsatt inom jordbruket, som domineras av boskapsskötsel.
Grundlagen ger alla människor lika rättigheter, yttrandefrihet råder och det förekommer inte några rapporter om politiska fångar. Men Botswana har kvar dödsstraffet och botswansk lag förbjuder sexuella relationer mellan personer av samma kön.
Tung skugga över framgångarna
Men bakom framgångssagan döljer sig ett land med stor fattigdom och enorma inkomstklyftor – närmare halva befolkningen lever i fattigdom. Problematiken förstärks av hiv och aids som är ett allvarligt hot mot framgångarna.
Botswana är ett av de länder där sjukdomen har fått allra störst spridning. Nästan en fjärdedel av den vuxna befolkningen är smittad och den förväntade livslängden sjönk från 64 till 53 år mellan 1990 och 2010. Dessutom är tolv procent av alla barn föräldralösa på grund av aids. Spridningen har dock hejdats på senare år. Som första land i Afrika införde Botswana en allmän distribution av bromsmediciner via sjukvårdssystemet och antalet aidsrelaterade dödsfall mer än halverades mellan 2005 och 2009. Men att ge vård till de drabbade, ta hand om föräldralösa barn och klara tillväxten när den arbetsföra befolkningen rycks bort är en stor utmaning för Botswana.
Mål att halvera fattigdomen
Botswanas långsiktiga mål fastställs i “Vision 2016”, som anger landets utvecklingsmål femtio år efter självständigheten. Det övergripande målet är att halvera fattigdomen och skapa generell välfärd för hela befolkningen. Detta ska uppnås bland annat genom ekonomisk utveckling och diversifiering, landsbygdsutveckling, samt fortsatt kamp mot hiv och aids-epidemin. Att öka kvinnors integration i utvecklingsprocesser ses som en viktig del för att bidra till fattigdomsbekämpning.
Det svenska biståndet
Sverige och Botswana har haft ett omfattande utvecklingssamarbete sedan självständigheten. Det traditionella biståndet avslutades 1998. Då hade landet byggt upp betydande egen kapacitet och hade egna medel till utvecklingen.
Sverige fortsätter dock att stödja Botswana genom aktörssamverkan fram till december 2013. Relationerna ska bygga på ömsesidigt intresse och ska på längre sikt leda till att relationerna blir självbärande. Syftet är att insatserna ska utformas så att de bidrar till att relationer skapas som på sikt kan leva vidare utan finansiellt stöd från utvecklingssamarbetet.
Sveriges fokusområden i Botswana:
• ekonomisk tillväxt
• miljö och klimat
• mänskliga rättigheter och demokrati
• hiv/aids
Läs mer om Sidas arbete i Botswana
