Det var fullsatt, trångt och varmt i tältet på Donnersgatan 6 när Thomas Johansson, chef för Sidas Östersjöenheten med säte på Gotland, inledde seminariet. Stefaan De Maecker, som arbetar med sociala hälsofrågor på Sidas Östersjöenhet, lyfte fram drivkrafterna att börja arbeta med partnerskap med utvecklingsländer som altruism, status, pengar, nöje, export, kunskap och rädsla (för smittor etc).
Mikael Olsson, Sidas Östersjöenhet, inledde med att lyfta fram att egennyttan för svenska aktörer kan vara så pass stark att den kan ta överhand. Han menar att det då kan orsaka rubriker som de i SvD i november 2009 då kommuners samarbeten med utvecklingsländer granskades. SvD menade att biståndspengarna mest gick till flygresor. Allmänintresset måste gå hand i hand med uppdraget och ha en tydlig styrning, menade Olsson. Projekten måste riggas på ett balanserat sätt, bygga på sunda värderingar och bra administration för att bli till bra partnerskap.
- Man måste träffas, bygga förtroende och kunskap. För det måste man resa och bygga upp det som sen kan leda till utveckling. Det kostar pengar, tar tid och kan, i ett kort perspektiv, vara svårt att mäta, menade Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting
Anders Knape framhöll också att mycket av det arbete svenska kommuner, landsting och myndigheter har varit med och lagt grund till demokrati i exempelvis forna öststater och Baltikum. Exempelvis svenska lantmätare som var med och skapade grund för äganderätten och jurister som var med att forma nya rättsstater. Kommuner som är involverade i internationellt arbete får även tillbaka mycket i form av ny kunskap och insikter.
Magnus Persson, Karlstad kommun, har arbetat länge med internationella partnerskap, främst inom utbildningssektorn.
- Det behövs mer än välvilja och intresse, man måste ha rätt verktyg, framhärdade han.
Det handlar om möten, att öka förståelse, bygga broar och få in nya dimension på det arbetet man redan gör och har i sitt uppdrag. Mer och nytt lärande, ökad tolerans och nya kontaktytor är viktigt för skolprocesserna även här hemma, menar Persson.
Moderator Tomas Johansson undrade hur Birgitta Svensk, chef för ICLD, upplevde svenska kommuners intresse för internationellt arbete.
- Jag ser ett ökande intresse, svarade Svensk
I arbetet med att stärka lokal demokrati är ett sätt att arbeta med svenska kommuner som skapar partnerskap med andra kommuner i världen. Det kan också vara bra med nya impulser för strukturer som stelnar till och Birgitta Svensk exemplifierade med att kontakterna mellan civila samhället och kommunerna ofta är närmare i andra länder än i Sverige. Dessutom höjer det kompetensen och attraktionskraften på en arbetsplats som har internationell verksamhet.
Svensk berättade att under hösten kommer allt kommunsamarbete sedan 2005 att utvärderas. Syftet är att kartlägga på vilket sätt samarbetena har gagnat både svenska kommuner och samarbetspartners kommuner.
Ulf Melin, generaldirektör för Internationella Programkontoret, menar att samarbetet inom utbildning har växt enormt senaste åren och att det även ökar den svenska konkurrenskraften.
Är det så att aktörer inom partnerskapen inte lyckas förklara för politikerna vad som görs av svenska kommuner?, undrade moderatorn.
Anders Knape menade att vänortssamarbeten från början hade ett visst inslag av ”turism”. ”Vem har inte rest på länge, vem ska få åka nu?” Idag präglas samarbetena däremot av professionalism, hävdade Knape. Mikael Olsson, spelade in och menade att det emellanåt har funnits bristande professionalism bland kommuner och att politiker inte alltid står upp för de program som de själva sjösatt. Deltagarna var ense om att professionalism är ett måste, bara goda viljan räcker inte för bra resultat.
