Journalisten Marika Griehsel var moderator och lyfte fram att Sveriges insatser i Afghanistan representerar ett nytt sätt att arbeta tillsammans militär och bistånd. Hon poängterade också att Afghanistan är idag är tredje största mottagare av svenskt bistånd, vilket tillsammans med de omfattande militära insatserna, gör engagemanget till en stor svensk angelägenhet.
Krister Bringeus, nyutsedd högsta civil representant i Mazaar-el-Shariff, hade just kommit tillbaka från Afghanistan och utryckte stor tillförsikt för sitt uppdrag. Han menade att Sverige gör stora insatser både militärt och med biståndet och att exempelvis Svenska Afghanistankommittén är en stor aktör som varit i landet länge plus att det finns ett starkt stöd för det svenska engagemanget. Att få detta att gå i takt är en stor utmaning, menade Bringeus.
Anders Lindström, generallöjtnant på Försvarsmakten, var tydlig med att man har olika roller, ett för att klara säkerheten och att bedriva mer långsiktig samhällsutveckling - men att det ibland finns lite av det han kallade ”beröringsångest” med militären. Han vidhöll att det är viktigt med en civil representant för att föra samtal och dialog med det afghanska samhället.
Ewa Werner Dahlin, stf avdelningschef för Konfliktländer på Sida, höll med om vikten av civilt ledarskap men tog även fasta på en annan aspekt:.
- Detta är inte helt nytt för Sida. I den här formen och omfattningen, ja, och i hur man arbetar, men biståndet har samarbetat med svensk polis, militär och rättsväsende i insatser i många länder under åren.
Helené Lackenbauer från Folke Bernadotteakademin var också positiv till ett civilt ledarskap eftersom syftet är att vara med och bidra till för att få till stånd en utveckling i landet och bekämpa fattigdom.
- Jag vill att vi istället för civilt och militärt pratar om en multifunktionell insats där säkerhetsaspekten är en viktig aspekt. Tidigare har resonemanget ofta varit att först ska vi införa säkerhet och sedan kommer utveckling på det, sa hon.
Panelen var enig om att ett civilt ledarskap i Mazaar-el-Sharif är ett sätt att säkra att dialogen och samtalen med de afghanska representanterna samtidigt som det ökar våra möjligheter att identifiera afghanernas egna behov och prioriteringar.
- När du frågar afghaner själva så vill de ha säkerhet, bättre livsvillkor. Genom att ha en multifunktionell insats kan vi åstadkomma det, menade Helené Lackebauer.
Anders Lindström tog upp en fråga som ibland varit omdebatterad. 25 procent av biståndet till Afghanistan är öronmärkt för insatser i norra provinserna där vi har militär närvaro.
- Ska vi bygga säkerheten behöver vi också kunna visa utveckling på kort sikt, att människor i området får det bättre. Att de får tillgång till exempelvis vatten och sjukvård och att vi gör detta tillsammans med afghanerna, hävdade Lindström.
Ewa Werner Dahlin ville nyansera begreppet säkerhet och lyfte fram att det handlar om mänsklig säkerhet vilket ar många dimensioner och betyder att utvecklas mot ett rättssamhälle. Hon sammanfattade:
- Det är viktigt, trots alla utmaningar för utvecklingen i Afghanistan, att se att vårt svenska bistånd faktiskt har givit resultat. Med stöd av oss går till exempel betydligt fler flickor i skolan idag.
Folke Bernadotte Akademin, Sida och Försvarsmakten arrangerade mötet gemensamt.
På Afghanistanportalen hittar du information om de samlade svenska insatserna.
